Vila i frid mormor.

Jag måste säga att det inte varit en så super lätt dag. men den har tuffat på. jag säger bara, tur att jag har edwin annars fanns det nog en risk att jag bara skulle ligga under täcket idag...

Och jag säger ytterligare en gång att det var "tur" att jag tog mig i kragen och hälsade på mormor igår. följde med mamma, och martin var med. och så självklart edwin, men han sov. liksom mormor gjorde...

till och med martin sa att det inte var så långt kvar, och jag menar om han till och med säger så. så är det nog så.. jag sa inget. jag ville helst inte kolla på hon, tyckte det var hemskt. jag fick hennes tre flaskor med dryck i framför hennes ansikte när vi satt oss ner i soffan. så jag slapp se det värsta.. det ska sägas att jag kollade på hon oxå, men inte allt för länge. då skulle tårarna komma, det kändes som så i alla fall. för då sätter tankarna igång och de vill vi inte ha att göra med. de undviker vi så gott det går.. och så vill jag helst av allt inte minnas henne som en tanig curry-burk, utan som min mormor...

hon kände inte ens igen oss. mamma fick säga det. och så visade hon edwin som satt i bilstolen.. jag tror det kopplade efter ett tag för henne. för hon frågade "vart är pojken?" precis när mamma satt han ner på golvet. men allt morfin gör väl oxå så man "glömmer"...

Mormor dog i natt. en stilla död, vilket är tur. Så nu väntar en begravning för de närmaste om sisådär en vecka. jag hoppas att det går bra. edwin ska nog med, men han sover nog bara. annars får martin gå ut om ett skrik är på g. det är som sagt tur att jag har han, jag bara kollar på han så "glömer" jag allt.. jag är bra på att förtränga saker och ting..

Vila i frid Mormor!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0