11 september 2001.
Jaa, vad gjorde jag för just tio år sedan??
Slutade skolan gick i nian, var en tisdag. tog min macka som jag alltid gjorde efter skolan. slog igång radion. och på den tiden var den enda bra-iga kanalen vi fick in på radion nere p3. och blev less för de pratade stup i ett om några himla plan. blev mest irreterad över att de inte sände programmet jag brukade lyssna på, kan inte säga vilket det var då jag inte kommer ihåg så specifikt. slog av radion då jag absolut inte var intresserad av nyheter. gick och satte mig vid tv´n istället. men där visade de oxå bara massa tråkiga nyheter. hittade en kanal utan dessa plan och det var disneychanel. men fick inte se på den länge innan pappa kom hem.
blev lite chockad att han kom hem så tidigt. han skyndade sig till tv´n. slog igång cnn, eller vad den amrikanska nyhetskanalen heter. frågade om jag inte hade hört. och jag brydde mig inte så mycket så jag svarade nej på den frågan. då sa han att det kan bli ett tredje världskrig. då fattade jag galoppen med det hela.
så pappa satt bänkad framför tv´n. jag fick göra maten, som alltid. vi åt till och med i vardagsrummet. jag var inte så super intresserad. tyckte det var rätt häftigt på något sätt att se dessa plan störta in i tornen. hur allt är skört på något sätt. hur tornen vek ihop sig och föll ihop, och all rök/damm. hur mäktigt det är på något sätt, och den lilla människan inte kunnat göra så mycket mer än försöka fly bort från förödelsen.
själv satte jag mig ner med läxor eller annat, som vanligt i köket. vi hade två köksbord. ett som stått kvar efter pappa fyllt jämnt massa år tillbaka. det som vi åt vid. och det andra, det gamla, åt vi vid då vi hade gäster. det var det jag hade som läxbord.
var som sagt inte så intresserad. men förstod allvaret i det hela. men ändå inte. det kom såsmåningom. jag levde i min värld, och utrikesnyheter betydde inte så mycket just då. (kan väl sägas att jag inte är så intresserad av utrikes nyheter fortfarande, bara vissa saker faller mig in som jag följer)
jag minns även dagen efter. rektorn samlade alla elever till aulan. det var inga stolar uppsatta. då det inte var planerat att ha samling. så vi fick stå. han pratade om det som hänt. vi hade även en tyst minut. och kan säga att den tysta minuten, har nog aldrig varit så tyst. även "busarna" i skolan stod tysta. rätt imponerande. kommer även ihåg hur en av de som omkommer vid bussolyckan (6 dagar senare) står tyst med huvud böjt och kollar neråt. den bilden kommer nog inte försvinna från mitt huvud.
