mixan

Jag har nog inte riktigt förståt än. imorgon är det begravning och tanken är väl att man ska gå, och tänker nog inte ändra mig men vet att det kommer dra upp massa gammalt gråll som ligger och gror. får man en "ursäkt" att få ut allt. Det jag nog inte riktigt förstått är att hon är borta, för alltid. min tanke har nog mer varit att snart ser man henne igen på affären eller vart det nu kan vara. men så är det inte. ALDRIG mer. befinner mig i något tillstånd som är nära att kracha. fått jobbat hela veckan därför jag inte ens tänkt på det, men idag var jag ledig (i alla fall tills det ringde och jag började elva) och några enstaka tårar har försökt tränga sig igenom, mot min vilja, och det även när jag inte tänkt.

inatt drömde jag om begravningen. bara för att jag och mamma satt och pratade igår om det, tror jag. väl kanske därför man börja förstå att det är verklighet och man aldrig mer kommer att ses. en så trevlig männsika som inte förtjänade döden, men vem gör det egentligen.?.