Dag 50.
Veckans tema är Musik.
050. Berätta om ett härligt minne kopplat till musik
Ett härligt minne är väl de stunder under gymnasiet vi hade med kören. Dvs lucian, dels på skolan och sedan på olika företag. Det i två år sista året vi gick i gymnasiet fick inte sista års elever vara med då vi hade så mycket annat tänka på. Jag kan tycka det var tråkigt. För det var det som var lucia för mig, att få uppträda och sjunga luciasångerna.
Sedan hade vi olika musikcaféer och kören uppträde med två-tre olika låtar varje år. Det var också riktigt roligt. Minns inte om det var i två:an eller tre:an som vi var en "riktig" scen. Jag och en kompis kom in i flowet och vi hade slutnummret, alltså kören. Klappa takten och gungade sådär fint i slutet. Men grejen var att kompisen och jag som stod längst bort på ena sidan (alt) gungade åt helt fel håll, vilket vi upptäckte ganksa sent efteråt. Åhh, vad vi skrattade åt det.
Sedan var det avslutningarna. Speciellt sommaren. Det andra året var jag borta hela repetionstiden, då den bara var ett-två tillfällen och väldigt sent utannonserat. Jag var med en annan kurs, friluftsliv eller vad den nu hette, och både cyklade, klättrade och vandrade. Men det en helt annan historia. Men fick reda på diverse stämmor ändå och var med. Förstår inte nu i efterhand att jag gjorde det. Hade inte direkt tränat, mer än själv. Och svullet, blått knä inklusive en blå axel. Inte så snyggt.
Vi kunde ha diverse framträdande på fredagssamlingarna också. Men inte varje fredag. Det var också skoj.
Och så hade vi den dära muiskalen jag pratade om. Det var super skoj. Massa träning. Dock var jag inte med på de träningarna som var under terminen, mer än körträningarna. Tyckte det var lite "fjantigt" och visste inte alls hur jag skulle göra. Men när de två veckorna kom som vi enbart skulle jobba med musikalen, inga lektioner och enbart musikalen. Då var jag med, och ack så roligt det var. Första veckan var vi på skolan och jobbade i ett rum som var helt målat i svart, och utan fönster. Lite halv instängt, fick raster så klart. Men var ändå där, blev rätt mysigt ändå. Och om vi inte hade repetitioner skulle scenkläderna och rekvisita fixas. Det var att prova, sy, pilla, fixa och trixa. Bara en notis, det var samma vecka som stan brann.
Andra veckan var vi på folketshus och tränade på den riktiga scenen och delvis med kammarorkestern som skulle spela med oss. Rätt så häftigt att ha de vid sin sida. Och att inte ha använt en microfon på det sättet. Få lära sig, osv. Det gick bra. Men lite pinsamt när vi skulle prata i micen för att ställa in den, men sedan gick det också över. Och spänningen när man låg där och låtsades sova medan alla människor satte sig ner i publiken, det var spänning. När musiken sedan började, och ljuset sakta tändes och alla i byn vaknade till liv. Och allt började.
Kommentarer
Trackback
