mixan

"Krigar" på med förskolan. Och idag höll jag på att ge upp. Strunta i allt och att Edwin fick sluta gå på förskolan, jag inte jobba osv. Men jag samlade mig och tänkte om. Då drabbar det han på ett negativt sätt och det ska det inte göra för honom och hans diabetes. Diabetesen är nog en omställning för honom. 

 

För att försöka sammanfatta den här historen är det som så att jag är med Edwin på förskolan sedan en tid tillbaka. För från början när vi kom hem från sjukhuset härjade det magsjuka och vi stannade hemma. En envis magsjuka var det. Kom tillbaka den 28:e november då hade även två ur personalen och kokerskan gått på "utbildningen" som de ska som är på sjukhuset, sedan en tid tillbaka. 

 

Det var jag som gjorde allt. En pedagog fick testa och det var mest hen som var intresserad. Då en skulle sluta, och slutade. Och var vikarier. När den pedagogen inte var där så stod jag själv där och utförde alla moment. Vi närmade oss julen och då insåg jag att det inte var någon idé att de lärde sig då det ändå skulle glömas under jullovet. Och osäkerheten komma tillbaka.

 

Vi började den 7:e januari igen med glada förhoppingar att de ska lära sig. Jag klev tillbaka ett steg och lät pedagogen sticka och ge injektioner. Gav tips på hur hen skulle göra på injektionerna då hen var mest osäker på den biten. Stick klarade hen galant. Och jag tyckte att hen fixade injektionerna också. Men eftersom hen inte jobbar heltid, så behövdes det fler som lärde sig. Plus om hen någon gång är sjuk/ledig/vab/osv så måste någon till lära sig innan jag släppte och återgick till min vardag.

 

I samband med att hen lärde sig. Så var det ett möte på lärarförbundet. Någon ur personalen på förskolan hade frågat helt anonymt vad de har för rättigheter och då menat resurs osv. Lärarförbundet hade tappat hakan och sagt att de inte ska ta på sig ansvaret. Ingen som frågat de så de ska inte ta på sig det ansvaret, med allt som följer diabetesen till. De tyckte att det ska anställas en behörig dvs en underskökterska som utför detta.

 

Så hen fortsatte att öva då det inte var någon mening att lära någon annan för vi inte visste hur det skulle bli. För frågan var en chefsfråga. Att chefen ska få lösa detta. 

 

Någon dag senare, dvs i fredags 10/1-2014. Så fick jag komma in och prata med chefen då vi inte har samtalat något överhuvudtaget. Vilket i sig visar att hon är ointresserad. Hon frågade lite hur länge jag kan vara där osv. Jag sade att jag var arbetslös och då började hon plötsligt hänga upp sig på att han ska gå 15 timmars. Förklarade hur det är att jag stortett jobbat heltid-deltid, osv.

 

Hon pratade om att skolsköterskan på den närliggande kommunalaskolan eventuellt kunde komma och ge injektioner. Jag tänkte försök du att få till det. Funkar teoretiskt men inte praktiskt. För om han är hög där klockan 10 eller 13. Så ska han ha en injektion direkt inte vänta på någon skolsköterska. Och om jag jobbar och blir inringd och han kommer till frukost sådär på en handvändning måste hon då med ilfart komma på en gång och ge injektion. Liksom om han är längre en dag och värdet klockan 16 visar högt och han behöver injektion direkt igen. Sedan har hon väl sitt att göra på en stor skola. Men sade inget. Hon fick ringa och känna att hon gör något. Sade det till pedagogen senare då jag kom på det senare med alla injektioner. 

 

Tisdagen kom och "huvudpedagogen" var hemma. Så jag skötte allt med Edwin. Men tänkte inte mer på det. Lite så att vad gör vi här. Men Edwin fick leka med sina kompisar speciellt den som haft jullov lite längre än Edwin själv och hade kommit tillbaka. 

 

På onsdagen var hen där igen. Och jag trodde att vi skulle fortsätta som förra veckan. Men så blev inte fallet. Jag gör allt igen. Hen försöker inte ens räkna, inget. Jag står där själv. Men hen lägger ner tid och energi på detta, så inget illa menat. Att det ska funka. Lika för alla, hur ska vi tänka här osv. Hen kanske känner att hen kan räkna ut. För vi sitter vid samma bord vid lunchen och pratar mycket om detta. Hur mycket är det i detta? osv. Så intresserad är hen. Förstår på ett sätt det inte blir något gjort i denna tvist som nu är, att hen lägger det på is. Men hon bryr sig, så otroligt mycket.

 

Sade till hen att jag inte visste vart kommunal stod i detta och tydligen står de på samma sida som lärarförbundet men inte lika starkt nej. 

 

Idag, den 16:e jan. Kom chefen till mig. Berättat att hon pratat med skolsköterskan och att hon inte kunde då det nu var högsäsong på vaccinationer att hon då hjälpte till på en annan skola. Chefen kom då med den "briljanta" idéen att de får gå på vårdcentralen att göra detta, injektionen menade hon då. Och att hon fick restruktera mig med att han fick gå 15 timmar eftersom jag är arbetslös. Hon skulle kolla upp det.

 

Jag svarade med att det låter jätte bra teoretisk men kommer inte funka praktiskt. Och vad händer de gånger han är hög klockan 10 och 13? Då behöver han injektion direkt inte vänta och pallra sig ner på vårdcentralen. Sen förstod jag som jag inte sade att de inte kommer ta på sig detta då de har fullt upp med sitt. Men det sade jag inte, lät henna ha förhoppningar. 

 

Och så sade jag att 15 timmar inte räcker långt. Jag kan inte jobba just nu då jag är på förskolan, en ond cirkel. Att jag den senaste tiden pendlat mellan deltid och heltid. Att 15 timmar inte räcker för oss. Hon sade att de 15 timmar fick jag lägga som jag ville om det blev längre en dag. Men kom på senare att en heldag är bara det 10 timmar för Edwin. Och 5 timmar som blir över räcker inte långt.

 

Och nu kom jag på en till sak jag skulle ha sagt. Att logopeden sade att han inte ska gå mindre än 25 timmar i veckan för hans språk utveckling. Tog upp det i fredags och skulle ha sagt det igen. Men det verkar som det inte väger så tungt. Nu vill hon bara få oss så lite som möjligt men problemet kvarstår.

 

Sedan sade jag att det är en sådan stor skillnad på 15 timmars och 25 timmars ekonomiskt. Att jag vill göra det jag kan för att de ska få in pengar. Som de sedan kan anväda till saker eller roligheter som de gör, vikarier, hålla barnantalet nere, osv. Men så skulle jag tydligen inte tänka. Jaha. Fick man en käftsmäll för man tänker rätt för en gång skull. Tänk om alla tänkte lika, vilka pengar det skulle ge och inte behöva trycka in barnen som sardiner i en burk för att få ekomin att gå ihop. Jag vill göra det jag kan, och det är att ha han på deltid. Sedan säger som sagt logoped att minst 25 timmar. Och så jobbar jag så 25 timmar bruka inte ens räcka.

 

Men åter till denna konflikt. Vi pratade klart. Hon gick. Jag satt kvar. Bröjade fundera på detta. Och tårarna började bränna bakom locken. Jag kände mig så fjantig. Kan inte börja gråta här. Bort med känslorna. Blev arg och tvär. Tänkte att Nää, Edwin ska inte gå på förskolan. Han får sluta. Jag får sluta jobba. Han får byta till en annan plats. Inte få vara med de kompisar som han har sedan de gick på småbarnsavdelning. Började fundera på vad som är bäst för honom, för det är det vi ska göra. Och det bästa är att mamma (dvs jag) krigar vidare och är glad. Så bort med de dumma känslorna och kriga vidare. 

 

När jag satt där och tänkte kom jag på att det absolut inte funkar praktiskt. Som sagt de gånger han är hög. De gånger han kommer tidigare och är kvar senare. Och framför allt (det jag kom på efter hon gick) Om vi säger att de går ner på VC och får injektion innan maten. Då ska de pallra sig tillbaka till förskolan att äta. Han kommer bli låg (då man ska ta insulinet precis innan man äter). Plus att det är motion och ansträngande att gå i backarna upp från VC. Om han blir låg ska han ha dextrosol, vilket i sin tur kommer få blodsockret att gå upp och funktionen utav insulinet kommer vara "förbrukat" eller vad jag ska säga. Så han behöver mer. 

 

Och rent praktiskt. Ska en ur personalen försvinna med honom och det skulle då absolut inte funka då de har det lite tajt på den fronten. Och det kommer ta en stund att både klä på sig och hjälpa honom först på med kläder på förskolan, gå dit, och sedan halvt av på VC, vänta för att komma in, sedan på med kläder igen, gå tillbaka, av med ytterkläder, och slutligen mat. Det kommer ta ett tag och kommer då drabba verksamheten så otroligt mycket. Och om chefen då kommer med förslaget om bil, kommer jag säga blankt Nej. Kommer inte få sätta Edwin i en bil. Det vet jag att jag har rätt. Det ska jag ge tillåtelse till. Och detta skulle jag då göra enbart för att vara vrång. Men det skulle då ännu ta massa tid utan verksamheten, och personal.

 

Pedagogen jag väntade in haffade jag så fort jag fick tillfälle. Pratade med hen och hen tyckte som mig att det inte kommer funka. "Hur tänkte hon nu?" var hens svar, och då tänkte hen ur deras personalens perspektiv. Sade det jag kom på angående mat direkt efter insulin. Vi snackade lite och hen sade till mig "Stå på dig!" hen menade att det får inte vara såhär som chefen tänkte. 

 

Jag sade även till hen det svärmor hade sagt till mig. Om att ytterligare en ny ska komma in i barngruppen och sticka Edwin. Kanske inte är det bästa. Och inte för att Edwin bryr sig så kanske det kommer något barn i framtiden som bryr sig. Det är lite så vi tänker också. Det ska funka även om det kommer något nytt barn med diabetes. 

 

Hen frågade om jag vill gå och prata med chefen igen men jag sade att hen kunde få göra det så fick hen chefens version också. Så hen gick. Och tiden den gick. Tror det var 15-20 min som hen var borta. Och tydligen hade chefen inget svar och skulle ringa de som sitter högre upp för att fråga hur de ska göra. För chefen tänker liksom som så att personalen tar ansvar över barnen och varför inte då i detta fall. Tror hon inte ser "problemet" riktigt. Oförståelse, och ointresserad. Vi får se vart detta leder. Men det bästa för Edwin ska det bli. Och även för framtida barn med diabetes.

 

På ett sätt känner jag att det är bra att blir utrett grundligt på en gång. Så han inte hade börjat utan mig och det då kom upp till ytan med detta. Och vi då fick börja om. Och de jag vet om som jobbar inom barnomsorg har jag kontaktat på facebook och ingen har erfarenhet bortsett från svärmor som haft ett barn på en annan avdelning motför den hon jobbade på. Och då fixade personalen detta. Jag tror det är så att det inte kommit till ytan förrut, och nu gjort det.