Dag 7.
Tema Barndomen
007. Hur var du som barn?
Jag kom lite in på denna fråga igår. Då var det väl lite mer hur jag var som tonåring. Föll inte för grupptryck, osv. Sedan som tonåring var jag väl lite blyg eller vad man säger. Jag tog inte för mig, utan jag fanns bara.
Men som barn var jag inte blyg stod till exempel på en scen på någon julfest/påskfest och sjöng lilla gullefjun. Blygheten och försiktigheten kom då senare. För försiktig var jag ändå, därför jag inte tog för mig. Vill alla väl, fast de vill jag väl än.
Jag kallades vallhund som liten då jag skulle hålla koll på alla. att alla kom med då vi till exempel var på älgjakt. Och kan väl säga att Edwin är väl lite av det slaget också.
En sak som jag gjorde som litet barn var att när jag var arg slå armar, ben och huvud i golvet så jag var alldeles blå i huvudet. Men det slutatde jag med som tur var. Det pågick bara en kort period då jag var runt två år.
Som barn då mamma och pappa flyttade isär jag var då fem år. Bodde jag varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa. Jag trivdes helt klart bättre hos pappa då det var han som bodde kvar i huset och mamma flyttade in till stan. Och det var inte riktigt min grej, det dära med stan. Fick gå på två förskolor en hemma på byn och en i stan. Och eftersom jag var fem år så var det egna grupper och i stan var vi fem stycken barn och jag var den enda tjejen. Vilket var väldigt tråkigt då vi fick vara ute ensam en stund på eftermiddagen då vi var i grupp och inne på förmiddagen. Och pojkarna i denna ålder lekte enbart med pinnar. Så jag gick ute och drog fötterna efter mig, typ. Ibland följde någon tjej med ut för att leka med mig, men det var alltid olika och ingen jag direkt blev jätte bra vän med.
På förskolan på byn blev jag deras nya fröken. Jag tog hand om de små barnen. Jag bar dem, fast man inte får. Hade två favoriter, och de barnen gillade mig också. Och att jag fick ta detta ansvar var väl också rätt så konstigt kan man tycka. Men jag var ju deras gullegris. Alltså personalens då jag började på förskolan då jag var 9 månader. Fick sitta med en kudde bakom ryggen då vid maten för annars ramlade jag ut. Och jag sade alltid på frågan vad jag ville göra när jag blev stor "Jobba på dagis" och se nu timmvikkar jag inom förskolan. När jag blev äldre svarade jag på den frågan "Tjäna mycket pengar". Och det blev väl valet av gymnasiet och början utav min universitetperiod. Men då jag fick Edwin ändrades allt.
Sedan var jag nog ett snällt barn. Gjorde ingen tonårsrevolt, fixade skolan galant. Gick till en början på fritids men en vecka när jag gick i trean hade vi dukveckor och just denna vecka var det min tur. Men jag ville inte duka med denna kille så jag gick hem istället. Och efter den dagen gick jag hem utan att pappa visste. eller jag gick väl till en kompis i början men då de var lite speciella med stigar på sina rum då alla leksaker, kläder, osv låg på golvet. så växte jag ifrån dem, till det bättre i mina ögon. Men min pappa visste inte att jag hade slutat gått på fritids på eftermiddagen till han en dag frågade mig då de hade ringt. och det efter många dagar, månad skulle jag säga. Fick då förklarat för mig att det kostar pengar, men vi bestämde som så att jag fortsatte gå på morgonen och gick hem efter skolan slutat. Vaddå eget ansvar?
Det var tidigt jag fick lära mig tvätta i tvättmaskinerna, och laga mat. Men det gjorde väl direkt inget på det sättet. Kanske därför jag är så "dålig" på det nu förtiden. Har ingen pappa som säger till att nu börjar det bli lite för mycket damm och grus på golvet, och säger till mig att göra mat, och även hur jag ska göra så klart. han var väl också med i en början. När jag hade lärt mig så ringde han hem och sade att nu är jag här så slå igång potatisen, pastan, osv. Sak samma, jag klagar inte alls på min barndom. Tycker det är skönt att jag fick göra som jag ville. Och jag sedan inte utnytjade det. Det är väl ett tecken på att jag var mogen att ta eget ansvar.
En bild på mig som barn
Kommentarer
Trackback
