mixan

Ett prov som vanligt på kvällen. Fick en shock. 21,nånting. Tänkte att de skojade med mig. Så sprang och hämta en pappersbit med handsprit på och gnuggade på ett nytt finger. Men nej. 22,4. så i med 1E. Och hoppas det gå ner. Så får ta ett nytt om ett tag. Blev så speedad, och ont i magen för dåligt samvete. Så jag stack mig först på lancetten då jag tog bort locket på provtagaren. Och stack mig sedan med nålen på pennan när jag skulle ta bort den. Råkade vrida upp hela ampull-hållaren då jag skruvade. Allt gick fel. Kände mig som en riktig klumpfot, fast hand.

Funderar på att skriva ut allt om Edwin och hans diabetes. Mest för att ventilera mig, och mest för att ha kvar på något sätt. Håller på med hur det ska funka i förskolan just nu och där kommer det behövas ventilation. Troligtvis kommer jag få kämpa en del. Vi får väl la se. Om jag skriver ut något så kommer jag sätta tillbaka tiden på de dagarna det hände, i alla fall under sjukhustiden då jag antecknade i en bok varje dag där. Och sedan kan det vara bra för om någon vill gå in på min kära blogg att läsa, som kanske själv är i samma sits.

Den 31:e kom. Och vi började morgonen med att kliva upp tidigt då vi skulle till logopeden. De spelade och övade ljud och prepositioner och så klart lite färger men mer betoning på ljuden denna gång. Helt klart godkänd på ljuden. Både jag och logopeden kände att "vad gör vi här" för ljuden kunde han. Nu testade vi inte alla ljud utan de ljud vi övade kunde han. Så nöjd. Bestämde att ses före jul, och hon skulle beställa mer berättarböcker till oss då våra kommer ta slut efter December.

 

Vi tog bussen hem igen och hann vara hemma i ca 30 min innan vi skulle vandra vidare till VC. Edwin lekte med bilpåsen jag hittade dagen innan. Jag höll på att missa tiden för jag flippade med något på datorn och hade satt en tidsgräns men missade att kolla på klockan ;) men i tid kom vi ;) Tur det är nära, och nerförs. 

 

Anmälde oss i luckan som vanligt och vi satte oss och lekte med de få leksaker det fanns. Blev uppropad av en kvinna. Och det var hon jag hade pratat med i telefon, suck tänkte jag då. Kom direkt in i "labbet". Hon frågade samma dumma frågor igen. Och såg väldigt tveksam ut. Jag hann att tänka att nu kommer vi få gå hem igen utan ett stick i fingret. Frågade om jag hade berättat vad vi skulle göra för Edwin, vilket jag såklart hade. Jag har något i mitt huvud som heter hjärna, tänkte jag svara men var tyst. 

 

Väldigt mesig och sävlig var hon. Tordes inte riktigt. Men till slut så. Edwin sade inte ett knyst. Vill bara ha ett plåster vilket man ska ha om det kommer blod. Tror sköterskan blev lite chockad och sade något i stil med att det här gick ju bra. Hon var säkert inte van att ta prov på barn. Maskinen tar lång tid och vi pratar på om väder och vind, typ. 

 

Maskinen blir klar och jag frågar hur det var. För hade i förhand frågat I vad ett blodsocker ska vara, så jag hade lite koll själv. Men frågade vad värdet var då det var klart. Men hon svarade att det visade inget och bad oss kissa i en mugg. 

 

Lätt tänkte jag med en pojke som måste hålla i sig i toan och inte kan hålla i muggen själv. Men problemlösare som jag är funkade det galant. Först fick Edwin lite vatten då jag vet att det bruka ha den effekten att det vill ut. Och så kan det vara lite psykiskt, att nu blir jag kissnödig. Han fick hoppa upp på toastolen och jag fick skynda mig dit med muggen. Och jag lyckades att inte tömma muggen när jag skulle trassla ut den igen. Förklarade för Edwin vad hon skulle göra med hans kiss. Det tyckte han var super spännande, att de skulle kolla i hans kiss. 

 

Vi fick sätta oss och vänta i väntrummet intill labbet där det fanns någon barnbok att läsa och några skvallerblaskor att läsa. Vi gjorde det så bra vi kunde. Hon kom och sade att hon ville prata med läkaren innan vi fick gå. Jaha, tänkte jag då. Om det inte visade något och hon ändå vill prata med läkaren. Blev väldigt fundersam. 

 

Läkaren kom och de stod utanför labbet och pratade så jag hörde vartenda ord de sa. Men försökte vara med Edwin och låtsas som jag inget hörde. Läkaren svarade super stressat att hon inte hade tid med oss än så mycket hon ville. Men att sköterskan skulle ringa upp till Barn och berätta att det var ett barn med någon-sjukhus-term. Och eftersom vi var det enda barnet och vi var sköterskans patient just då förstod jag att det var vi de pratade om. 

 

Hon fösvann och vi satt kvar. Efter en stund kallar hon på oss. "Jag vill prata med er". Det var bara att snällt följa med till rummet. Där satte vi oss. Och hon berättade att - Dina aningar var helt rätt. Jag har ringt Barnmottagningen och de vet att ni är påväg. Jag sade att vi skulle gå hem först och packa ihop om vi blev kvar. Det kommer ni nog bli, svarade hon. men hon tyckte det var bakvänt att vi skulle åka buss. Men svarade att vi hade gjort det imorse, och bruka göra det till sjukhuset. Men såg på hennes ansiktsuttryck att hon helst ville att vi skulle åka på en gång och det inte buss men hon gav med sig att vi kunde få gå hem en snabbis. 

 

Påvägen hem ringde jag först mamma men inget svar. Sedan ringde jag M och berättade. Frågade om han hade vägarna förbi så kunde han skjutsa oss. Han skulle åka hem och skjutsa oss, så det var bra. Men jag skulle packa först. Mamma ringde upp och jag berättade vad de sade och vart vi var påväg. Hon sade att vi skulle ringa sen. 

 

Väl hemma förklarade jag för Edwin att vi kanske skulle få sova kvar på sjukhuset och han blev helt vild och glad. Tycket det skulle vara super spännande. Och jag sade att vi kanske fick åka hem också då blev han surare och gnällig. Det blev två väskor jag packade. En Edwin väska med kläder och nessär. Och en väska till mig med kläder och nödvändiga saker såsom nessär, korsstygn (kan man inte klara sig utan det) och ett block som jag alltid har med mig när det blir något sådanthär. Min kudde som jag inte kan klara mig utan låg också på högen. Jag tog min Adidas-väska där det går i en hel del. Lade ner en tutte och kaninen då jag inte visste om det skulle bli massa stick och kanske en ledsen Edwin. Likabra att vara förbered. Lade även ner plånbok, kamera, Ipod, laddare till diverse, dvs det mest nödvändiga och extra kläder till Edwin. Så vi skulle klara oss till M kom med sakerna. För packningen lämnade vi hemma tills vi visste hur det skulle bli med övernattning eller ej. Så fick han ta det i bilen då han slutade och åkte hem en snabbis om vi blev kvar.

 

Pedagogen som var ny på denna avdelningen tyckte det var bra att vi kollade upp det med att han drack mycket vatten. Det säkra före det osäkra. 

 

Och kvällen innan den bokade tiden var Edwin väldigt hängig. Precis som han var sjuk fast det inte bröt ut, han fick inge feber osv. Mamma hälsade på och tog ett kort på honom. Hängig tyckte hon också, och inte samma fart som vanligt.

 

Edwin hade sedan en tid druckit mycket vatten. VIlket han hade gjort i förskolan länge men mest i samband vid måltid. Men nu hemma också. Blöjan började bli full på morgonen och hände att jag fick bädda om i sängen på morgonen då den var blöt. 

 

Att han drack mycket på förskolan kunde hänga ihop med att det är roligt att dricka ur kåsan de har. Har en egen kåsa som deras namn är på, och en bild på dem.

 

Frågade på förskolan om han hade börjat dricka mycket där. Och den nya på denna avdelningen tyckte det men då hade hon bara jobbat med han en kort tid. Den vanliga kom in i diskussionen och sade att det var som vanligt. Och någon dag senare kom vi in på ämnet igen och då hade det börjat störa. Han sprang in för att dricka vatten osv. Inte på samma sätt som innan. 

 

Farmor (Edwins) tyckte vi kunde ta ett stick hos dem då de har uttrustning, Men jag ville inte då man aldrig vet hur han skulle reagera. Tänk om han skulle tro "illa" om den som stack. Att han inte vill åka till farmor igen för de bara sticks där, osv. Så jag ville helt enkelt inne. Och så ville man inte acceptera att något kunde vara fel. Allt var som vanligt, bara att han var törstig. Men han rörde sig ju mycket? och så klart kissade han mycket då han drack mycket, det var väl logiskt.

 

Lite halv grinig, men han var ju trött och trotsig. Började gnälla direkt då jag kom på förskolan för att hämta men det var väl vanligt med barn. De vill inte hem. Jag höll på att kollapsa många gånger utav allt dåligt humör och tänkte det var något fel. Han kanske höll på att bli sjuk i sisådär en-två veckor. Men jag återhämtade mig då han var på förskolan och när han sov. Då glömde jag allt gnäll och mindes bara den underbara lilla gossen jag had

 

Tänkte som så att ett stick i fingret på vårdcentralen (eller hälsocentralen som det heter) går fort. Så den 30:e oktober ringde jag för att prata med dem. Efter tredje gången det blivit blött i sängen på korttid. Och bytte blöja på honom då jag gick och lade mig vid elva tiden och då var den också full, och det hade jag gjort sedan en vecka tillbaka. Men han drack mycket och det skulle ute någon gång. Jag tog bort hans vattenflaska vid sängen en tid då det var en vana att dricka vatten. Så mycket gnäll och gnissel på grund av flaskan inte stod där den skulle stå. Testade detta i nästintill en vecka innan.

 

Fick en halv konstig kvinna i luren. Som tyckte det lät konstigt. Räknade upp de andra symptomen men jag svarade nej på de alla. Och i släkten hade vi väl det inte? mer än diabetes typ 2. (Kom på senare under sjukhusvistelsen att jag har en kusin med typ 1 som fick det som 5 åring)

 

Lite tveksamt fick vi en tid. Dagen efter men då kunde inte jag då jag skulle ha möte på Edwins förskola. Så det blev den 31:e oktober klockan 11:15. Vilket passade halv bra då Edwin skulle på sjukhuset på morgonen. Jag tänkte som så att han skulle tillbaka till förskolan men han fick bli ledig då vi skulle bli klara mitt i lunchen.