Mammahjärtat.
idag gjorde det ont i mammahjärtat att lämna liten på dagis. vi var även sena, om man nu kan vara det till en dagislämning.
var en fröken som jobbar med de större barnen som öppnade. vilket edwin inte har träffat så mycket tidigare. så efter vi klätt av oss på avdelningen gick vi. och han höll handen, väl inne på avdelningen ville han inte släppa. som vanligt. försökte få han att leka med bilar men icke. sedan skulle en tjej lägga puzzel så fröken tog fram ett till edwin oxå. och så sa jag att hon kunde testa ta hans hand. vilket hon gjorde. tog han i knät. och då började hans läpp darra lite lätt. och ju längre jag gick desto mer kom gråten krypandes. och när jag stängde dörren till avdelningen så brast det väl för liten.
tänkte vända och gå tillbaka med en tutte. men ändrade mig innan jag hann vända. för det skulle bara göra saken värre och jobbigare för liten.
på parkeringen påvägen till bussen mötte jag en personal från edwins avdelningen. det lättate mitt mammahjärta lite i alla fall. men det var med tunga steg jag gick till bussen, och en lång bussfärd innan jag kunde koppla av riktigt. men antog att det gick bra ändå, annars skulle de väl ha ringt.
när jag hämtade liten så hade han precis ätit lunch. han hade varit så trött så de ville inte hålla han vaken. utan lade han innan lunch. så han hade sovit 2 timmar och 15 min. fått sin lunch. sedan kom jag och hämtade, typ.
och så hade det gått bra ändå imorse. edwins "personal" kom som sagt in då. hade tagit med sig han när hon skulle klä av sig sina ytterkläder och så hade han fått sin snutte och tutte. och så hade de gått tillbaka till avdelningen de är på morgonen en timme.
sedan så hade väl edwins dag inte varit den bästa. allt hade gått emot honom. inte som han velat. så en grinig edwin, antagligen. så är väl en anledning varför han somnade innan lunch. trött, mestadels. tar på krafterna att kliva upp halv sex på morgonen. lade han sju men han somnade väl inte förrän vid tjugo över åtta. tycker inte att jag ska behöva lägga han tidigare än sju heller.
var en fröken som jobbar med de större barnen som öppnade. vilket edwin inte har träffat så mycket tidigare. så efter vi klätt av oss på avdelningen gick vi. och han höll handen, väl inne på avdelningen ville han inte släppa. som vanligt. försökte få han att leka med bilar men icke. sedan skulle en tjej lägga puzzel så fröken tog fram ett till edwin oxå. och så sa jag att hon kunde testa ta hans hand. vilket hon gjorde. tog han i knät. och då började hans läpp darra lite lätt. och ju längre jag gick desto mer kom gråten krypandes. och när jag stängde dörren till avdelningen så brast det väl för liten.
tänkte vända och gå tillbaka med en tutte. men ändrade mig innan jag hann vända. för det skulle bara göra saken värre och jobbigare för liten.
på parkeringen påvägen till bussen mötte jag en personal från edwins avdelningen. det lättate mitt mammahjärta lite i alla fall. men det var med tunga steg jag gick till bussen, och en lång bussfärd innan jag kunde koppla av riktigt. men antog att det gick bra ändå, annars skulle de väl ha ringt.
när jag hämtade liten så hade han precis ätit lunch. han hade varit så trött så de ville inte hålla han vaken. utan lade han innan lunch. så han hade sovit 2 timmar och 15 min. fått sin lunch. sedan kom jag och hämtade, typ.
och så hade det gått bra ändå imorse. edwins "personal" kom som sagt in då. hade tagit med sig han när hon skulle klä av sig sina ytterkläder och så hade han fått sin snutte och tutte. och så hade de gått tillbaka till avdelningen de är på morgonen en timme.
sedan så hade väl edwins dag inte varit den bästa. allt hade gått emot honom. inte som han velat. så en grinig edwin, antagligen. så är väl en anledning varför han somnade innan lunch. trött, mestadels. tar på krafterna att kliva upp halv sex på morgonen. lade han sju men han somnade väl inte förrän vid tjugo över åtta. tycker inte att jag ska behöva lägga han tidigare än sju heller.
Kommentarer
Trackback
