mixan

arg eller kanske besviken eller något därimellan som jag inte kan sätta ordet på. det är vad jag är. jag blev erbjuden en resa till mariehamn som födelesdagspresent av min käre mor. hon är sugen på att åka och även jag. och eftrsom jag inte har så mycket pengar kom hon på den briljanta idéen. men så fall skulle vi åka innan priserna går upp och innan midsommar, eftersom hon ska jobba osv.

men kruxet ligger i det att edwin kan inte följa med. sitta med han på en buss är nog ingen hit. skulle vara annat u en bil, för då kan man stanna när man vill osv. stör liksom inte då på samma sätt. men sak samma. på en buss långt är det nog ingen bra idé. och då behöver hans pappa vara med han. och eftersom han inte vet hur han jobbar, bara två veckor framåt. så har vi ingen aning om det datumet mamma kollade på. och ledigt kan man tydligen inte ta. eller ta reda på hur man jobbar då. och jag vägra lämna bort han eftersom sonen har en pappa som kan ta hand om honom när jag äntligen ska hitta på något själv.

så det kommer inte bli någon resa. är nästintill hundra procent säker på det. för när han väl kommer få sitt schema är det bara två veckor till vi tänkte åka, typ. och då kommer det vara för sent att boka, alltså fullsatt. och sedan stiger priserna. och så tror jag en personal (eller anställd kanske det heter) har sin semester hela juni, och de är redan kort på en, tror jag. så kommer vara omöjligt att kunna ta ledigt.

då kan han liksom glömma sin fjällenresa som han ska fiska på innan midsommar. det kommer inte passa MIG då!!! så enkelt är det. ska vara rättvist. och det är ALLTID jag som tar med mig edwin överallt. dock så klagar jag inte. men ibland passar det liksom inte, som nu. (-Ta det här rätt sätt)

så nu lär hans så kallade vänner komma skuttande över mig igen, i alla fall en. som skickade det dära sms'et. som är fjantigt och väldigt klumpigt skrivet. kan säga att jag var inte så "pigg" efter det. hade ont i mina ögon till och med 5 timmar efteråt. kunde inte somna. och personen/personerna som skrev det kommer jag aldrig släppa in genom dörren friviligt. kort och konsist kommer jag hålla mig.

denne person pratade om egentid osv. som den så fint döpte det till. men jag menar när får jag egentid?? vem är mest behov av det. och egentligen, tycker jag, att det existerar inte när man har barn. som denne person inte förstår eftersom det är en barnlös och av det manliga könet. den dagen denna person får barn kommer inte jag vara där och bry mig i alla fall.

men sak samma. spårade ur.