Mötet.

Mötet med logopeden på förskolan gick bra. Det är olika logopeder. Denna logoped träffar inte barnen i fråga, utan funkar som stöd till personalen. Tips på övningar de kan göra osv. Lite kortfattat. Den vi träffar på sjukhuset har kontakt med logopeden som far runt på alla förskolor i kommunen. Och den på sjukhuset får vi övningar hem att göra medan hon som far runt på förskolorna ger pedagogerna tips på övningar. Och det inte övningar att hänga ut barnen utan mer kanske som lekar och samlingssaker, typ. 
 
Jag frågade direkt om omfattningen, sade det att chefen vill putta ner han till 15 timmar. Hon svarade att vi kommer till det senare. Jag berättade att han fått diabetes typ 1 att jag då inte stängde av ljuset på mobilen, om det skulle ringa. 
 
Pedagogen kom och mötet började. Vi konstaterade sist vi träffades den 30:e okt, dvs dagen innan debuten, har fokus legat på helt andra saker. Men Edwin är en lekare, en pojke som leker riktiga lekar. Inge pang, pang. Så klart han leker det, men det är kompisarna som börjar och han hängar på. När det byggs så bygger han kanske en brandbil medan kompisarna bygger skjutare, etc. Men han är ingen kille som bjuder in kompisarna till lek, de tycker det är intressant kommer de och vill leka, det får de väl oftast. Men han som sagt bjuder inte in dvs han frågar inte innan om de ska leka. Han leker gärna själv, men har så klart roligt och pratar om det efter om han leker med någon annan. Så han behöver lite puch utav personalen om han inte fixar det själv. 
 
Vi pratade lite diabetes också, eller rätt mycket. Logopeden visste vilka förskolor det var, och barn som var i samma ålder etc. Då hon reser runt på alla. Det pratades om att personalen kunde få göra studiebesök etc på någon annan förskola, osv. Hon skulle förmedla det vidare, eller hur det nu var. Så det kändes jätte skönt. 
 
Kom till omfatningen. Och tydligen var det chefen innan denna som tyckte att det var bäst att Edwin gick deltid istället för 15 timmars då jag jobbade så pass mycket. Hon tyckte det var bästa lösningen, och även jag då. Så det är väl därför denna chef inte haft någon anning. Bra att ta reda på saker och ting.. 
 
Logopeden trodde han gick deltid just för språketsbrister. Men som sagt inte pga det. Chefen var där, så pedagogen gick och hämtade henne. Logopeden pratade med mig att kanske 20 timmar räcker, en till dag. kanske mån-tors. Då sade jag att han går tis-fre 9-15 och det tycker jag funkar bra. Hon pratade om att "måndagshetsen" som är att barnen ska komma in i gruppen igen osv. Så kan vara bra att ha barnen en måndag, men det var upp till pedagogerna. Jag nämde det att de har planering och vet hur "struligt" det är då, och nu med diabetesen blir det nog ännu "struligare". Ta avbrott för planering för att sticka, etc. Det känns inte så bra. 
 
Pedagogen kom tillbaka och chefen efter en stund. Då påstår den dära chefen att hon inte fått påtryckningar av att han ska gå deltid. MEN?!?!?! tänkte jag skrika. Det har hon visst det. Men när jag säger det så går det inte in, men när någon annan som sitter på lite mer makt. Då går det minnsan in. 
 
Edwin har brister på begrepp, osv. Dvs hål i de lägre trappstegen och det är svårt att få till övningar när han går så lite tid. Plus att han är en lekare men vill helst leka själv och behöver ett öga att bevaka och ev pucha han till lek med andra barn. Så då går den dära chefen och hämtar blankett som jag ska fylla i. Men jag vet inte hur jag ska fylla i, de på kommun kommer klia sig i huvudet då de får in ansökan. Då det står att han ska gå deltid, men går nu 15 timmars och egentligen går han nu deltid. Så måste nog byta omfattning så det inte blir nå vajsning. 
 
Tycker det är skönt att logopeden sade att det inte blir stabilt för ett barn. För det är det jag bland annat försökt sagt nu tre gånger men utan respons. För hon verkar lyssna på logopeden, men inte mig. 
 
Det blev i alla fall bestämmt nu att han går tis-fre 9-15. Precis som vanligt. Och jag antar att jag kan trixa med tiderna om jag får jobba, precis som vanligt. Men ska väl kolla upp det ändå ;) Och så är det terminerna han går, och man skriver ny blankett varje termin. Så deltid till 13 juni, först och främst. 
 
Bestämde ett nytt möte den 25 september. Så långt fram i framtiden :P
 
Inte denna trappa jag pratar om utan en annan, med helt andra ord. Då är grammatiken det högsta steget på trappan. (Bild lånad från http://logopedeniskolan.blogspot.se/p/om-sprakutveckling-och-sprakstorning.html)
 

Väntar..

Sitter och väntar på att tiden ska gå så jag kan promenera med Edwin till mamma och sedan gå på möte på förskolan med logopeden. Ska bli spännande. Men kommer nog inte bli så mycket snack då han knappt varit där själv sedan förra mötet. Men ska försöka ta upp vad hon "tycker" han ska gå i timmar. Sist sade hon att han inte ska gå mindre än 25 timmar (dvs halvtid). Om så även är fallet denna gång ska jag gå till chefen och säga det. Men hon lär inte lyssna på mig, som vanligt, men då har jag i alla fall rätt att söka utökat. Vilket chefen aldrig sagt till mig. Fått reda på det på andra håll.
 
Sedan har inte chefen med att göra vilka timmar han går. Det är kommunen. Det blir det nästa att ringa. Mycket strul med det ena och med det andra. Men kommer nog bli bra i slutändan.
 
Bild lånad från http://energipussel.se/pausovningar-med-hjalp-av-klockan
 
 
 

Logopedbesök.

Idag var det först logopoedbesök. Så upp klockan sju för att hinna med. Och Edwin som somnade så sent kvällen innan. Han klagade på ont i magen, som vanligt då han väcks. Men det går över efter frukost. Ska fråga någon läkare om det, ska träffa en idag och sedan en om en vecka. 
 
Tog bussen som redan var full. men insåg att det var bussen innan som var sen. Vi klev på ändå. Mamma klev också på annars tänkte jag att vi klev av i stan och väntade in henne. Hon hade också ärenden på sjukhuset idag. Så vi samåkte. Och mitt busskort. Blir tokig på det. mer om det senare. Jag må säga att det går väldigt smidigt i centralreceprion. Även om det är massa folk, så går det fort. Fast idag berodde det dels på att alla kassor var öppen och det löpte på. Mammas nummer kom först, sedan vårat. Vi blev klar före då vi inte behöver betala bara anmäla. Så det är extra snabbt :P
 
Vi ska fortsätta jobba på. Och det blir bara bättre och bättre med språket. Måste berätta om rolig sak han sade. De lade pinnpuzzel. Och under bitarna som var upp och ner låg det kort med ord på m och p, så klart också upp och ner. Det kom upp en mun. Men Edwin min son han sa "Puss". både jag och logopeden skratta. Hon kontra med "Vad pussar man med?" och pekar på munen och sedan "Vad äter man med?" då svarar han "Tänder". Då pekar hon in i munen och sade tillslut mun. Vilken han sedan fint sa. Jag älskar hur barn tänker. Så roligt, och lärorikt. Han visste nog att det hette mun kom bort sig lite då hon ställde frågorna.
 
Inte exakt en sådan mun och inte färg. (Bildkälla www.funktionshinder.se)
 
"Spelade" det vanliga spelet man övar positioner med. Det tycker Edwin är roligt tydligen. Men busig blev han och kunde inte riktigt lyssna och latjade runt. Han fick även berätta och denna gång behövde jag inte ge lika många stödfrågor. Det går framåt :)
 
De avslutade med ett bamse-lotto. Fick förklara vad det var på bilden och hitta bilden. Gick väl helt okej. Fick hjälpa lite med stödfrågor. När de spelade klart och vi pratade om nästa inbokade möte på logopedmottagningen hörde vi som en helikopter. Gick till fönstret med såg ingen. Gick sedan tillbaka till bordet och våra jackor. Kom Edwin, den pinsama, på att han inte hade frågat om vad lådan avr för något. Vilket han gick fram och visade och pekade på. Så han fick välja ett klistermärke eller tatuering och denna dag blev det en tatuering.

Förmiddagen den 31:e okt 2013.

Den 31:e kom. Och vi började morgonen med att kliva upp tidigt då vi skulle till logopeden. De spelade och övade ljud och prepositioner och så klart lite färger men mer betoning på ljuden denna gång. Helt klart godkänd på ljuden. Både jag och logopeden kände att "vad gör vi här" för ljuden kunde han. Nu testade vi inte alla ljud utan de ljud vi övade kunde han. Så nöjd. Bestämde att ses före jul, och hon skulle beställa mer berättarböcker till oss då våra kommer ta slut efter December.
 
Vi tog bussen hem igen och hann vara hemma i ca 30 min innan vi skulle vandra vidare till VC. Edwin lekte med bilpåsen jag hittade dagen innan. Jag höll på att missa tiden för jag flippade med något på datorn och hade satt en tidsgräns men missade att kolla på klockan ;) men i tid kom vi ;) Tur det är nära, och nerförs. 
 
Anmälde oss i luckan som vanligt och vi satte oss och lekte med de få leksaker det fanns. Blev uppropad av en kvinna. Och det var hon jag hade pratat med i telefon, suck tänkte jag då. Kom direkt in i "labbet". Hon frågade samma dumma frågor igen. Och såg väldigt tveksam ut. Jag hann att tänka att nu kommer vi få gå hem igen utan ett stick i fingret. Frågade om jag hade berättat vad vi skulle göra för Edwin, vilket jag såklart hade. Jag har något i mitt huvud som heter hjärna, tänkte jag svara men var tyst. 
 
Väldigt mesig och sävlig var hon. Tordes inte riktigt. Men till slut så. Edwin sade inte ett knyst. Vill bara ha ett plåster vilket man ska ha om det kommer blod. Tror sköterskan blev lite chockad och sade något i stil med att det här gick ju bra. Hon var säkert inte van att ta prov på barn. Maskinen tar lång tid och vi pratar på om väder och vind, typ. 
 
Maskinen blir klar och jag frågar hur det var. För hade i förhand frågat I vad ett blodsocker ska vara, så jag hade lite koll själv. Men frågade vad värdet var då det var klart. Men hon svarade att det visade inget och bad oss kissa i en mugg. 
 
Lätt tänkte jag med en pojke som måste hålla i sig i toan och inte kan hålla i muggen själv. Men problemlösare som jag är funkade det galant. Först fick Edwin lite vatten då jag vet att det bruka ha den effekten att det vill ut. Och så kan det vara lite psykiskt, att nu blir jag kissnödig. Han fick hoppa upp på toastolen och jag fick skynda mig dit med muggen. Och jag lyckades att inte tömma muggen när jag skulle trassla ut den igen. Förklarade för Edwin vad hon skulle göra med hans kiss. Det tyckte han var super spännande, att de skulle kolla i hans kiss. 
 
Vi fick sätta oss och vänta i väntrummet intill labbet där det fanns någon barnbok att läsa och några skvallerblaskor att läsa. Vi gjorde det så bra vi kunde. Hon kom och sade att hon ville prata med läkaren innan vi fick gå. Jaha, tänkte jag då. Om det inte visade något och hon ändå vill prata med läkaren. Blev väldigt fundersam. 
 
Läkaren kom och de stod utanför labbet och pratade så jag hörde vartenda ord de sa. Men försökte vara med Edwin och låtsas som jag inget hörde. Läkaren svarade super stressat att hon inte hade tid med oss än så mycket hon ville. Men att sköterskan skulle ringa upp till Barn och berätta att det var ett barn med någon-sjukhus-term. Och eftersom vi var det enda barnet och vi var sköterskans patient just då förstod jag att det var vi de pratade om. 
 
Hon fösvann och vi satt kvar. Efter en stund kallar hon på oss. "Jag vill prata med er". Det var bara att snällt följa med till rummet. Där satte vi oss. Och hon berättade att - Dina aningar var helt rätt. Jag har ringt Barnmottagningen och de vet att ni är påväg. Jag sade att vi skulle gå hem först och packa ihop om vi blev kvar. Det kommer ni nog bli, svarade hon. men hon tyckte det var bakvänt att vi skulle åka buss. Men svarade att vi hade gjort det imorse, och bruka göra det till sjukhuset. Men såg på hennes ansiktsuttryck att hon helst ville att vi skulle åka på en gång och det inte buss men hon gav med sig att vi kunde få gå hem en snabbis. 
 
Påvägen hem ringde jag först mamma men inget svar. Sedan ringde jag M och berättade. Frågade om han hade vägarna förbi så kunde han skjutsa oss. Han skulle åka hem och skjutsa oss, så det var bra. Men jag skulle packa först. Mamma ringde upp och jag berättade vad de sade och vart vi var påväg. Hon sade att vi skulle ringa sen. 
 
Väl hemma förklarade jag för Edwin att vi kanske skulle få sova kvar på sjukhuset och han blev helt vild och glad. Tycket det skulle vara super spännande. Och jag sade att vi kanske fick åka hem också då blev han surare och gnällig. Det blev två väskor jag packade. En Edwin väska med kläder och nessär. Och en väska till mig med kläder och nödvändiga saker såsom nessär, korsstygn (kan man inte klara sig utan det) och ett block som jag alltid har med mig när det blir något sådanthär. Min kudde som jag inte kan klara mig utan låg också på högen. Jag tog min Adidas-väska där det går i en hel del. Lade ner en tutte och kaninen då jag inte visste om det skulle bli massa stick och kanske en ledsen Edwin. Likabra att vara förbered. Lade även ner plånbok, kamera, Ipod, laddare till diverse, dvs det mest nödvändiga och extra kläder till Edwin. Så vi skulle klara oss till M kom med sakerna. För packningen lämnade vi hemma tills vi visste hur det skulle bli med övernattning eller ej. Så fick han ta det i bilen då han slutade och åkte hem en snabbis om vi blev kvar.
 
Min busunge.
 

RSS 2.0