Vet du?
Så bra skrivet!!!!
”Du där! Vet du vad ett insulinkoma är? Vad skulle du göra om en diabetiker svimmade framför dina ögon?
Joo, jag menar just dig där, du som just tänkte att det ...här inte rör dig. Just dig är det jag skriver till nu. Jag kommer att prata med dig om diabetes. Nej, sluta inte läsa. Det rör dig, jag lovar.
- "Men jag har inte diabetes, och ingen jag känner heller, så jag PALLAR inte!"
- "Det var ett jäkla gnällande..!" eller
- "Jaja, det är synd om er, men tänk på de som har det värre!"
Jag har hört alla ursäkter. Flera gånger. Men det gäller inte här, du är utanför ursäktszonen. Läs nu.
Du vet ju hur man lägger en skadad person i stabilt sidoläge, eller hur? Du vet hur man gör hjärt- och lungräddning, och du kan stoppa blödningen om någon har skadat sig.
Men kanske tillhör du den onödigt stora grupp människor i Sverige som inte vet hur man hanterar ett livsfarligt lågt blodsocker?
Varje dag skördar den allt större sjukdomen diabetes sina offer i vårt avlånga land. Och varje dag väljer den ut nya individer, handplockar några stackare om dagen. Dömer dem till ett liv av evig planering, nålstick, blodsockertester och risk för framtida komplikationer. Varje dag. Detta är individer som varken har bett om eller förtjänat en kronisk livskamrat.
Nu när du ändå har kommit såhär långt ner, ska jag passa på att göra några statements kring typ 1-diabetes:
- Jag är inte allergisk mot socker. Jag både kan och får äta kakor, glass och godis.
- Nej, jag är inte överviktig, och ja, jag har nästan alltid ätit väldigt nyttigt och rört mycket på mig. Att jag drabbades hade inget med min livsstil att göra.
- Det är en insulinpump, och nej, jag kan tyvärr varken spela spel eller lyssna på musik i den...
- Nehej du, jag tänker inte gå iväg och sköta mitt stickande bara för att du "tappar aptiten". Du kan välja att titta bort, men jag kan inte välja bort mina tester och injektioner. De är skillnaden mellan liv och död för mig.
- När jag får lågt blodsocker, blir jag yr, svettig, svamlande, tappar synen, darrhänt och stubinen krymper avsevärt. Då behöver jag socker, helst i druvsocker- eller sockrig dricka-form. Kan jag inte få i mig det själv kan jag behöva assistans.
- Det är inte "bara" diabetes. Använd aldrig de två orden efter varandra. Visst, det finns de som har det värre. Men att jämföra olycka saknar mening. Det finns till och med de som hellre skulle tagit emot en cancerdiagnos - för cancer kan man bli kvitt ifrån.
- Ja, det är jobbigt att sticka sig. Hade jag kunnat välja skulle jag ha låtit bli, jag lovar. Det är inget jag gör som en rolig grej. Man får lära sig att acceptera läget.
- Det är inte "bara att ta en spruta, och så är det bra". ALLT spelar in. Humör, stress, mat, träning, hormoner, sjukdom. Det är mycket chansningar, många snedsteg, mycket jobbiga konsekvenser.
- Får jag högt blodsocker är det inte farligt för stunden - men går jag med det en längre tid riskerar jag en syraförgiftning som om vård uteblir kan leda till döden.
Och, VIKTIGAST:
Skulle jag svimma när jag är i närheten av dig, vill jag att du ringer en ambulans. Då har mitt blodsocker sjunkit så lågt att kroppen stänger av "onödiga" funktioner för att klara av att hålla blodsockret på en överlevnadsnivå, och jag blir därför medvetslös. Det ser nog läskigare ut för dig än det känns för mig, men det är viktigt att du vet hur du ska agera.
Det här kallas ett insulinkoma, och kan om sjukvård uteblir leda till döden. Ett öde som alldeles för många diabetiker har mött som direkt konsekvens av låg kunskapsnivå.
Du får INTE ge mig någon insulinspruta, eller börja knappa på min insulinpump. Insulin sänker blodsockret, och blir i en sådan här situation en ren avrättning. Det låter drastiskt men det är sant. Kunskap är i detta fall bokstavligt talat livsviktigt.
Mycket att ta in tycker du? Det tycker jag med, och då har jag ändå levt med min diabetes i dryga sex år nu. Det är ingen dans på rosor.
Som det ser ut i Sverige idag så är diabetes en sjukdom man tenderar att inte bry sig om - tills man själv drabbas. En sjukdom man inte vet något om - tills man är så illa tvungen.
Tro mig, jag vet. Jag visste ingenting alls innan jag drabbades, så jag klandrar dig verkligen inte. Men det hade hjälpt mig då om jag hade vetat mer - och det hade hjälpt mig nu om du visste mer. Och det kan mycket väl hjälpa dig också, för du vet inte när/om du eller någon i din närhet drabbas. Var förberedd, och var en god medmänniska. Gör samhället tryggare för oss sockersjuklingar. Visa oss att det inte är farligt att bo ensam, gå ut på krogen eller ut och resa. För skulle något hända så finns kunskapen. Den livsavgörande kunskapen.
Vi är riktiga champions, allihop. Diabeteshjältar. Vi bollar inte bara ett liv med jobb, hobbys, vänner, kärlek och träning som alla andra - utan dessutom en heltidssjukdom som jobbar aktivt för att sätta käppar i hjulen för oss. Ge er själva en klapp på axeln, njut av en lugn kväll i soffan eller köp er en massage. Unna er lyx lite då och då - för diabetesen kan vi aldrig ta semester ifrån.”
Text och bild Sofia Larsson-Stern - Diabetesia
Låga värden.
Pojken med kort stubin, det har jag det, fast det har ofta haft en naturlig förklaring. Han varit låg. Igår gick det massvis med dextro. Och känsla av att det kommer bli så idag också då han blir arg så lätt. Men hoppas jag har fel och det är fina och stabila värden idag.
Bild lånad från www.mathem.se
Förskolan ringde.
Idag då jag gjorde mig och Edwin klar för att gå till förskolan ringer de och frågar om vi hade tänkt komma idag?. Ja, svarade jag då. Och fick då reda på att ett barn hade spytt ner hela avdelningen och att de bara var två personal så de hann inte sanera mer än att torka. Men de skulle ha golvvård idag så det skulle lösas sig ändå.
Jag fick göra som jag vill, om vi ville gå dit eller inte. De skulle vara ute mestadels av dagen, och vi kunde om vi ville bara gå dit och leka ute också. Jag svarade att om vi inte kommer så kommer vi imorgon.
Jag hade bokat tvättstuga så kändes inte så lustigt att gå dit och leka max 30min för att gå hem igen. Så Edwin fick stanna hemma, medan jag sprang upp och ner ur tvättstugan. Vid ett tog vi bussen till stan för att fika och kolla läget en snabbis. Edwin fick leka av sig vid "lekparken" vid navet. Han hängde och klängde som en apa och ramlade x antal gånger. Men gick bra alla gånger, och tur var väl det. Han börjar bli lite för tuff för de och håller inget tillbaka längre, så det börja bli lite farligt.
När vi kom hem igen så fortsätta tvättande som pappan i familjen hade fortsätt på, så skönt att det var ledigt hela dagen. Fast det blev inga kläder tvättade, hur vi nu lyckades med det. Men tvättade sängkläder, och massa sådant som legat och tryckt.
Grillat till middag i våran nya grill. Kyckling fick det bli.
Men åter till förskolan. Vi bestämde som så att han får vara hemma hela veckan. Kanske gå på torsdag. Ska ringa och kolla läget, imorgon. Men känns som han får vara hemma. Och ha påsklov, osv. För magsjuka vill vi inte ha.
Beställt.
Nu har jag skickat iväg order för lite saker.
Diabetesväska med plats för lite allt möjligt. Dock valde jag en med skönhetsfel men en tråd eller an felsydd lapp stör jag mig inte på. Dragkejan och andra funktionssaker skulle vara som på den "riktiga"
Bilder lånad från http://diabeticdesigned.se/butik/diabetesfodral-diabetic-designed/limegront-diabetesfodral-aviva-nano/Och så köpte jag det jag var ute efter. Kylfodral. Och det två stycken. Sjukt smart sak. Behöver endast vatten för att kyla och det håller sig kallt i ett dygn. Perfekt till sommaren, både bad och andra saker då insulin ska med. Och sommarens ev resor. Turkiet blir det definitift.
Bild lånad från http://diabeticdesigned.se/butik/kylfodral/kylfodral-for-insulin-2-pennor/
Köpte även lite slytande socker. Funderar på att ta med det istället för Glukagon-sprutan då vi ska utomlands i sommar. Läste någonstans att en familj gjorde så då de aldrig behövt använda sprutan. Och om man har koll på läget så ska man inte behöva anväda den heller. Och så mycket smidigare att ta med flytande socker istället för stora läskiga sprutan. Får se vad teamet säger.
Bild lånad från http://diabeticdesigned.se/butik/flytande-socker/flytande-socker/
Och så två olika druvsocker beställde jag åt Edwin. Den ena påsen, coolmix finns bara på denna sida.
http://diabeticdesigned.se/butik/singelpackat-i-pase/coolmix/
http://diabeticdesigned.se/butik/singelpackat-i-pase/fruktmix/
Sedan på en annan sida fick jag beställa en skyddspåse, eller snarare två. Och det eftersom Edwin har pennor med elektronik i sig. Ett korttidsminne, kommer ihåg den senaste insulindosen. Han har en NovoPen Echo.
Bild lånad från http://www.romalore.com/artikel/duo/duo-skyddspase/
Kylfodral.
Beslutångest om jag ska ta och beställa kylfodral. Jag ska beställa det, men funderar på att göra det nu eller om jag ska vänta lite. Funderar på att köpa två. Kan man ha ett liggandes i hotellrummet och det andra har man med sig då man ska ha med sig insulinet.
Hade ändå tänkt på att köpa ett till sommaren, då man ska bada och vara i solen. Kanske någon fika stund i lekparken behövs också kylfodralet. Men som sagt ska köpa två. Och eftersom vi har novopen echo, så "måste" man ha en skyddspåse runt. För det är elektronik i pennan. Och skyddspåsen har jag hittat på en annan sida att köpa. Kylfodralet var så mycket dyrare där. och där jag hade tänkt köpa den från början säljer inga dåliga saker. Plus på den sidan har de ett fodral/en väska som jag funderat på. och nu har de sådana som har skönetsfel. Så tänkte mig då att köpa ett med skönetsfel.
Kylfodralen verkar väldigt smarta. Man spolar innersaken i vatten, ca 15-20 min. Och så håller den kylan i ett dygn. Passar perfekt. För jag antar att vi kommer ha ett handfat inne på hotellrummet ;) inte för jag sett en bild på det mer än duschen.
Frukt?
hmm. Undra om man ska börja med en halva frukt för Edwin utan insulin på förskolan mellan frukost och lunch. Både igår och idag har han blivit låg till lunch. Och 10-värdet har inte varit lika "högt" som det bruka vara. För han har alltid en topp där vid 10. Så ska säga det till dem. Och sen är det väl beroende på hur mycket han får till morgonen dvs vad han äter till morgonen och om han äter upp allt. Men ska ge det som idé, att jag kan säga till på morgonen. Och om det då är under ett visst värde får de ge en frukt. Och så får vi se om det funkar att göra så, eller ej.
Nu hade han tydligen blivit trött så han hade lagt sig på röda mattan och vilat. Inte likt honom. De hade upptäckt det innan att han var låg, så troligtvis var det en försenad känning. Då det varit full aktivitet på förmiddagen så han hade nog inte känt något själv.
Bild lånad från http://www.forstahjalpencentrum.se/product.html/dextrosol-druvsockertabletter
Mötet.
Mötet med logopeden på förskolan gick bra. Det är olika logopeder. Denna logoped träffar inte barnen i fråga, utan funkar som stöd till personalen. Tips på övningar de kan göra osv. Lite kortfattat. Den vi träffar på sjukhuset har kontakt med logopeden som far runt på alla förskolor i kommunen. Och den på sjukhuset får vi övningar hem att göra medan hon som far runt på förskolorna ger pedagogerna tips på övningar. Och det inte övningar att hänga ut barnen utan mer kanske som lekar och samlingssaker, typ.
Jag frågade direkt om omfattningen, sade det att chefen vill putta ner han till 15 timmar. Hon svarade att vi kommer till det senare. Jag berättade att han fått diabetes typ 1 att jag då inte stängde av ljuset på mobilen, om det skulle ringa.
Pedagogen kom och mötet började. Vi konstaterade sist vi träffades den 30:e okt, dvs dagen innan debuten, har fokus legat på helt andra saker. Men Edwin är en lekare, en pojke som leker riktiga lekar. Inge pang, pang. Så klart han leker det, men det är kompisarna som börjar och han hängar på. När det byggs så bygger han kanske en brandbil medan kompisarna bygger skjutare, etc. Men han är ingen kille som bjuder in kompisarna till lek, de tycker det är intressant kommer de och vill leka, det får de väl oftast. Men han som sagt bjuder inte in dvs han frågar inte innan om de ska leka. Han leker gärna själv, men har så klart roligt och pratar om det efter om han leker med någon annan. Så han behöver lite puch utav personalen om han inte fixar det själv.
Vi pratade lite diabetes också, eller rätt mycket. Logopeden visste vilka förskolor det var, och barn som var i samma ålder etc. Då hon reser runt på alla. Det pratades om att personalen kunde få göra studiebesök etc på någon annan förskola, osv. Hon skulle förmedla det vidare, eller hur det nu var. Så det kändes jätte skönt.
Kom till omfatningen. Och tydligen var det chefen innan denna som tyckte att det var bäst att Edwin gick deltid istället för 15 timmars då jag jobbade så pass mycket. Hon tyckte det var bästa lösningen, och även jag då. Så det är väl därför denna chef inte haft någon anning. Bra att ta reda på saker och ting..
Logopeden trodde han gick deltid just för språketsbrister. Men som sagt inte pga det. Chefen var där, så pedagogen gick och hämtade henne. Logopeden pratade med mig att kanske 20 timmar räcker, en till dag. kanske mån-tors. Då sade jag att han går tis-fre 9-15 och det tycker jag funkar bra. Hon pratade om att "måndagshetsen" som är att barnen ska komma in i gruppen igen osv. Så kan vara bra att ha barnen en måndag, men det var upp till pedagogerna. Jag nämde det att de har planering och vet hur "struligt" det är då, och nu med diabetesen blir det nog ännu "struligare". Ta avbrott för planering för att sticka, etc. Det känns inte så bra.
Pedagogen kom tillbaka och chefen efter en stund. Då påstår den dära chefen att hon inte fått påtryckningar av att han ska gå deltid. MEN?!?!?! tänkte jag skrika. Det har hon visst det. Men när jag säger det så går det inte in, men när någon annan som sitter på lite mer makt. Då går det minnsan in.
Edwin har brister på begrepp, osv. Dvs hål i de lägre trappstegen och det är svårt att få till övningar när han går så lite tid. Plus att han är en lekare men vill helst leka själv och behöver ett öga att bevaka och ev pucha han till lek med andra barn. Så då går den dära chefen och hämtar blankett som jag ska fylla i. Men jag vet inte hur jag ska fylla i, de på kommun kommer klia sig i huvudet då de får in ansökan. Då det står att han ska gå deltid, men går nu 15 timmars och egentligen går han nu deltid. Så måste nog byta omfattning så det inte blir nå vajsning.
Tycker det är skönt att logopeden sade att det inte blir stabilt för ett barn. För det är det jag bland annat försökt sagt nu tre gånger men utan respons. För hon verkar lyssna på logopeden, men inte mig.
Det blev i alla fall bestämmt nu att han går tis-fre 9-15. Precis som vanligt. Och jag antar att jag kan trixa med tiderna om jag får jobba, precis som vanligt. Men ska väl kolla upp det ändå ;) Och så är det terminerna han går, och man skriver ny blankett varje termin. Så deltid till 13 juni, först och främst.
Bestämde ett nytt möte den 25 september. Så långt fram i framtiden :P
Inte denna trappa jag pratar om utan en annan, med helt andra ord. Då är grammatiken det högsta steget på trappan. (Bild lånad från http://logopedeniskolan.blogspot.se/p/om-sprakutveckling-och-sprakstorning.html)
Påfyllning.
Man kanske ska ta och fylla på lite lancetter, nålar och provstickor. Tror det aldrig hänt att allt är slut samtidigt. Provstickorna är de som går mest, sedan lancetterna. Och nålarna de som går åt minst. Men allt går ändå åt som smör i solsken, typ. Men stick i fingret ca 6 gånger per dag (kanske mer vissa dagar) och spruta i magen ca 5 gånger (kan bli mer) och stick i benet 1 gång per dag. Så kan man säga att det går åt en hel del. Och asken för provstickor är den ask som är minst. Går två burkar på en kartong med lancetter.
Har en låda där en ask med lancetter och en ask med nålar får plats i. Är lite svårt att stänga då de är ny påfyllda. Och så har jag lagt en likadan låda på förskolan och en hos min mamma. Inte för vi är där så ofta, men skönt att det finns. Farmor (Edwins) kanske också ska få en då de kommit i ordning i huset. Fast där är vi minst, men skönt att det finns om man skulle vara någon annastans såsom birsta och inser att det är slut i necessär.
Fast vi har en gul. Vill ha en annan färg, så tråkigt med de gula. (Bild lånad från http://www.wellnessproducts.ch/?lan=se&page=2&id=67258)
Den rosa har vi. (Bild lånad från http://www.infucare.se/diabetes/pennkanyler/)
Bild lånad från http://www.apoteket.se/privatpersoner/radochprodukter/common/produktinformation.aspx?Varuid=231969
Beslut.
Fick beslut idag. Vilket gjorde mig glad. Fast skulle väl tycka att man kan få för merkostnader. Men nej. Men jag tar min halva och är glad. Men det jag inte förstår att man ska betala skatt på ett bidrag. Det går inte ihop i mina öron. men men. Skulle säkert kunna kämpa för merkostnaderbiten. Fast samtidigt vet jag att man inte får igenom det. Men det känns inte rätt att jag ger med mig utan en kamp. Men kanske finns mer energi till nästa gång det ska sökas. Eller hur det fungerar. De skulle kontakta mig om två år i alla fall. Hoppas i pappersformat så man kan skriva. För om man pratar på telefon så glömer man så mycket som man vill ha fram. Men som sagt, jag är nöjd.
Så snart är jag riktigt "rik", eller hur man säger ;) Kommer få retroaktivt från november 2013, så första utbetalningen är nov 2013 - feb 2014. Och så pengarna för "vård hemma" som är kvar på kontot. Skoj. Men det ska sparas. Och eftersom jag inte har någon inkomst just nu kommer det väl till pass till diverse räkningar, en som jag egentligen kan strunta i men likabra att betala bort allt. Fast jag vet att jag har rätt till att inte betala något, men känner att det är likabra. Orka inte skicka in massa papper.
Sen ska det väl sparas till sommaren så vi kan hitta på något skoj i sommar. Och så ska det handlas fleecefodrat galoon-ställ till Edwin och en vindfleece från PoP till samma "unge". Sen kanske en ny sommarjacka till honom. Vet inte hur det gamla sitter, liksom om jag kommer över någon ny vinterjacka till nästa vinter till honom. Men där är jag väldigt begränsad. Didriksson-vinterjacka. Men om man kommer över någon på någon rea så ska jag köpa annars väntar jag. Liksom ingen panik.
Bild lånad från http://www.fotoakuten.se/gratisbilder_foto-2481.html
Funderar.
Är lite sugen på "Läger för barn & ungdomar med Diabetes typ 1" men kostar lite för mycket för min plånbok. Och så kommer det garanterat mer chanser. Han är väl egentligen lite för "liten" fast han har åldern inne. För Edwin är det väl mer skoj och lek medan jag har mer utbyte med ämnena som tas upp såsom mat, kolhydratsräkning, insulinpumpen/pennor, vårdbidrag, skolan, och andra sociala samanhang. Som sagt det skulle vara mer för mig och hans utbyte skulle inte vara så stort. Så vi väntar, lär komma fler tillfällen.
Sjuka.
Läkaren frågade idag om förskolan. Men just bara om han gick där, osv. Då berättade jag det som var. Då sade han att både diabetessköterskorna var sjuka idag.
Så frågan är om förskolechefen hann få tag i de i fredags eller ej. Troligtvis inte. Märks imorgon då vi ska dit på förskolan och om hon då säger något. Men antar att hon lär nog inte söka upp mig. ointresserad-punkt-nu är hon men blev så tvimngad utav kommunen att ta tag i problemet.
Chefen sa.
Mycket riktigt chefen kom och pratade med mig idag. Lite skrattretande. Hon ville bara säga att det håller på att utredas, osv. Att hon såg mig igår och kom på "visst ja". Hon hade inte tid idag, men imorgon kanske, men till veckan åtminstonde, sade hon. Då ska hon ringa runt. Men jag menar vad då ringa runt... Det får hon göra så mycket hon vill i och för sig.
Spännande att se vad som kommer ske.
Vård hemma.
Glömde skriva det vi pratade om att läkaren skulle skriva läkarintyg som jag kunde skicka till försäkringsbolaget för "Vård hemma" precis där vi är nu. Läkaren förstod inte riktigt vad jag menade. Fick förklar ett par gånger. Och hon sade, precis som den andra läkaren, att försäkringsbolaget får begära det utav de. Vi föräldrar ska inte vara någon mellanhandel. På detta sätt tjänar försäkringsbolaget pengar. Då det kostar en summa varje gång de vill ha sina papper, och om de ber föräldrar eller annan förmyndare om papperena slipper de betala massa pengar.
Och så förstod hon inte vad hon skulle skriva. Hon kunde skriva att han har diabetes typ 1. Men jag sade att vi har skickat in journalanteckningar, så det vet de. Så hon sade att jag skulle prata med de så fick de skicka det de ville ha påskrivet. Sedan tyckte hon det var konstigt. Blir de frisk så fort de kommer hem.?. tänk om det vore så.
Sagt och gjort. Kände först, suck, ännu en sak att strida mot. Men tänkte att det ger pengar såklart ska jag strida.
Ringde. Hände något första samtalet, kom inte ens fram. Telefonen bangade ur då det var någon som ringde. Alltså jag blir tokig på den. Vill ha en ny :P
Ringde igen. Kom fram och sade det jag ville. Hon kollade ärendet och såg att det var avslutat. Men hänvisade stund på stund att den jag pratat med innan, osv. Så hon knappade. Förstod nog inte riktigt vad jag ville och vad jag menade men tillslut så. Hon knappade mer. Och jag börja leta i papperena fast visste att jag inte hade något läkarintyg mer än journalanteckningarna. Men letade då om det följt med ändå.
Hon sade sedan att hon då satt in pengar till oss. 12750 kr. Jag höll på att ramla av stolen. Räknade lite lätt, okej då det blir den summan. 425kr/dag i 30 dagar. Vilket är max att ta ut. Så på fredag sade hon att då har jag pengarna. Men det är inte stopp där. Vi har angett M´s kontonummer då det var det vi fort fick fram när vi låg inne på sjukhuset. Så de kommer till han och ska sättas över till mig. Måste komma ihåg att ändra tills deras del utav vårdbidrgat kommer.
Hon påpekade att det var de sista pengarna vi hade att hämta om detta. Mer än när beslutet av vårdbidraget kommer och kostnader. Men kostnader måste vi komma upp i deras självrisk, vilket vi nog är uppe i nu.
Så detta utbelatt snart. Sjukhusvitselsen utbetald ganska snart vi kom hem dvs i nov. Och pengarna till Edwin som är överförrmyndarspärrat vilket större belopp från försäkringsbolag är kom in på Edwins konto nu i veckan. Diabetes typ 1 räknas som 15% medicinsk invaliditet.
Så nu ska kostnader skickas in men gör det då jag får beslutet från försäkringskassan om vårdbidraget och kan skicka med det i samma. Kommer väl att få ½ vårdbidrag som jag förstår det men hur länge det får vi se. Sen får man söka om det, och kan då få mindre. Man blir aldrig av med det, så till 18-19 års ålder, kommer vi väl få ha det från försäkringskassan men inte från försäkringsbolaget. Vet inte hur läge försäkringsbolaget betalar sitt.
Som sagt det flyter idag. Så Glad!
Möte med Läkare och Diabetessjuksköterska.
Efter Logopedbesöket gick vi ner till barnmottagningen för ett besök hos läkare och diabetessköterska. Fick vänta en del, men inget jag tänkte på. snarare mamma som tänkte på det.
Fick väga och mäta först. så 107 cm lång, förstod att han hade växt då han nu mer drar åt 110 i byxor och de flesta 104 i byxor börja bli lite små. Men tröjorna i 98/104 är väl ändå okej än, vissa är små som han då inte kan ha. men de flesta är då helt okej. Och så väger han nu mer 20,0 kg, så 0,5 hade han gått ner från sist men läkaren var inte oroad då de har koll, besök ofta.
Pratade om ditten och datten. Visade dagboken, och pappret vi hade med. Då fyllde hon i på datorn och vi snackade om värden. Hur jag gör, osv. Jag berättade om det låga värdet han fick i fredags då jag missbedömde mig själv och gav han för mycket. Vaknade till då jag var uppe i 12, och tänkte vad fick han nu? kollade och hade då fåttt 2E istället för 1E som var tänkt då han var lite "hög" fast han skulle då äta för en 0,5E. Men läkaren hade inställningen att det händer, hon sade inget. Snarare om jag hade gjort rätt, så skulle det blivit super bra. Inget att jag hade gjort fel, osv. VIlket är så skönt :)
Hon frågade hur låga värden visar sig och jag svarade att vissa gånger visar han det och visa inte. lite 50/50. Och hur vi då vet det? jaa, han blir trött, gnällig. Kan komma och säga att han är hungig eller törstig, osv. Eller så ser vi det på mätaren. Och hur vi gör vid låga värden? vilket jag tycker det var den "dummaste" frågan. Då det är så självklart. Dextrsol, svarade jag på den frågan så klart. En? Du vet att du kan ge två? ja, en och sen en till kanske. Två på nattetid. Kanske inte är självklart för de som inte lever med detta men för mig och troligtvis de andra som lever med detta.
Vi kollade som sagt hur mycket insulin han fick per dag. Jag nämde till att börja med att jag har ökat långtidsverkande 0,5E så till 3,5E och det för han hade så konstiga värden dvs högre värden så testade att höja och det verkar funka, som jag så fint sade. Hon antacknade på datorn, frågade om frukost svarade. hade skrivit upp det, liksom lunchen som är olika men det som var oftast. Mellanmål brukar också för det mesta vara det samma. Det är middagen som är olika allt mellan 1-2E, så vi skrev 1,5E. Och kvällsfika är då också samma. Vi äter samma frukost och samma kvällsfika här hemma. Ibland blir det undantag men inte så ofta. Liksom mellanmål bruka också lätt bli det samma.
Kom fram till att han har 8,5E per dygn. Och det bästa som jag blev så glad över, att Hba1c-värdet var 53. dvs det hade gått ner. Trodde det hade gått upp då vi har haft fler höga värden denna gång. Så skönt, så glad. Läkaren sade att han har mycket utav sin egna produktion kvar. Vilket i klarspråk innebär smekmånad. Hoppas vi förblir här länge. Hoppas på ett sådant extrem fall på 10år, det skulle då vara skönt. Men troligtvis inte, upptäckte det ändå halv sent. Fast sent kan det inte bli då det gäller barn då förloppet går så fort. Men han hann få syraförgiftning. Men hoppas de två dygnen med dropp hjälpte till det bättre.
Jag sade då vi pratade om middagsinsulinet som är olika, så sade jag "Det beror på vad vi äter" Läkaren skrattade och sa att det var ju självklart. Räknade på dosorna och där fick jag briljera igen. Han har för lågt egentligen, då övrig tid är 1:45 så är det egentligen med dagsbehovet på 8,5E 1:58. Men jag sade att om han får generellt med låga värden så räknar jag om, dvs höjer dosorna. Då rynkade läkaren på brynen och fick tänka i sitt huvud om det var rätt. vilket det var, som hon så klart kom på ;)
Hon frågade om korrigeringen funkar. Men jag svarade att jag korrar inte på det sättet. Jag bruka korra i samband med måltid, dvs öka på. Pekade på ett värde i boken och räknade fort i sitt huvud att då borde han hamna på 4,0 vilket han gjorde. Vilket hon blev glad att se då hon kollade vidare. Berättade hur jag gör. Att jag kan korra 1E och ibland bara 0,5E beroende på vad blodsockret är och vad som äts, osv. Hon tyckte det lät bra, skönt att höra.
Det där med att han fick sitt utbrott på IKEA kunde bero på de lågavärdena fast han var påväg upp. Kroppen hann inte riktigt med. Och sedan blev det nog en rekyl, som jag sade. Och de höll med. Så känns så bra. Fick även beröm utav denna läkare som vi inte träffat förrut. Att jag har koll på detta, osv. Att jag gör som hon skulle ha gjort, precis som den andra läkaren sade. Så skönt att höra att man gör rätt. Och stolt för berömmet.
Vi diskuterade förskolefrågan. De ska ringa förskolan och prata med de. För de skrev tydligen på nå papper att de ska göra detta, bland annat. De var osäker. Men det finns olika infomöten, en för äldre barn dvs skolbarn och en för yngre barn dvs förskolebarn. För sköterskan sade Det bruka vi inte ta upp med förskolan, till läkaren. Så det skulle ev bli ett nytt möte. Hann inte riktigt med. Men resurs har han rätt till, om inte förskolan fixar det. Blir kommunen TVINGAD att skjuta in pengar till resurs för det är tydligen lag på det. Jag sa vad facken säger, och läkaren tycker det låter så fjantigt, jag håller med. Sen nöjer jag mig inte med att en kan, det ska vara minst två. Det tycker sköterskan också. Det funkar inte med en, då den är borta faller ALLT. Så får då se hur det lösaer sig.
Nästa besök är om 2 mån. Läkaren avslutade med att om två månader får ni komma tillbaka, och förhoppningsvis har det löst sig då, i alla fall påbärjat. Så då tänkte jag såhär, det är i april. så först i maj (förhoppningsvis) i sådanfall kan jag börja jobba, 1 mån. Sen sommarlov, och det bruka innebära lite med jobb. Och om de som kan detta då har semester kan han inte vara på förskolan. Vilket i sin tur innebär att det kommer få vara en ny "inskolning" i augusti/september. Så först sep/okt kanske man är tillgänglig. får se det så i alla fall. Så blir jag positiv överaskad om det löser sig innan ;)
Påpekade att han är blek. Men sade i nästa mening att det är många barn som är det nu. Så vi gjorde ingen sak med det. Hon pratade om att det kan vara olika. Det första de bruka kolla är blodvärde, etc. Och då sade hon att det fanns ett bodvärde i datorn sedan den 31/10 dvs debut dagen. Och det värdet var bra, FÖR bra. Så ett blodvärde kan då vara mer än bra. Alltså för bra. Hon gjorde ingen sak utav det så antar att det är lugnt.
Så summa av kardemumma. Jag är glad och stolt. Ett Hba1c-värde på 53. 107cm och 20,0kg. Antar att det kommer tas nya mått på måndag igen ;) Men då ska jag även säga det med blekheten igen, då det är en läkare på helt andra plan. Min favoritläkare. Och det med vikten, om det inte ändras igen. Antar att det kommer bli sista träffen med denna, vilket är så tråkigt. Men kan kanske tjata till mig ett till :P Men det på måndag.
Smakis med stevia.
Hittade Smakis stevia på ica maxi igår. köpte hem tropisk och den var väl helt okej. Edwin tyckte om den, det som är huvudsaken. 2,6 kolisar/100g. Helt okej, och behöver inge insulin. Testade i alla fall och det verkar funka.
Bildkälla http://www.smakis.se/produkter/
Finns jorgubbsmak också. Men den innehåller 2,7 kolisar/100g. Så får testa den nästa gång vi är där och handlar. Lite tips sådär. Fast antar att de flesta som har diabetesen i familjen vet om det redan. Vi fick reda på det utav diabetesdietisten. De nämde det, kollade lite lätt i butiken men fann de inte. Men kom på det igen.
Bildkälla http://www.smakis.se/produkter/
Sett att det ska komma en ny smak. Men det verkar vara på flaska. Men Edwin lär väl få testa så fort vi stötter på den i affären. Men smaken verkar mer för mamman ;) Men vi får väl la se.
Bildkälla från en Facebook-grupp
Vad är diabetes typ 1?
Tänkte sammanfatta lite om just Diabetes typ 1. Kan vara bra för de som läser. Diabetes typ 1 och diabetes typ 2 är inte samma sak. Typ 2 funkar bukspottkörteln till en viss del och ma kan reglera med kost och motion. Många äldre som får det.
Men typ 1 då. Den kallas även barn- eller ungdomsdiabetes just för man får den då man är barn, upp till 30år har jag läst någostans. Och diabetes typ 1 fungerar inte bukspottkörteln överhuvudtaget, och i bukspottkörteln tillverkas det insulin. Denna sjukdom går inte att bota, man får lära sig att leva med den. Insulin kan man inte äta, dvs som tabletter, utan de ska injiceras under huden.
Kroppen behöver bränsle dvs energi för att fungera. Energin transporteras i blodet fram till cellerna iform utav glukos (druvsocker/socker). För att cellerna ska kunna ta upp sockret, dvs ska "äta" det, behövs hormonet insulin. Insuinet frungerar som små nycklar för att öppna upp cellerna och de kan ta sig an sockret dvs energin. Om insulin inte finns i kroppen finns det ingen som öppnar dörrarna för energin och den samlas då i blodet och cellerna i sin tur svälter.
Det är det man mäter med blodsockervärdet, dvs hur mycket socker det finns i blodet. Och det gör vi i fingrarna. Alla fngrar. Men kan även sticka i armen, tårna, örsnibbar, osv. Men det vill inte Edwin. Han vill stickas i fingrarna. Det ska noteras att om man sticker i armen är det en fördröjning på ca 10-15 min motför i fingret, vilket inte är så bra vid låga värden. Tårna kan det också vara en viss fördröjning men ska då inte vara det vid stilla sittande/liggande, dvs nattvärden.
Insulinet tillverkas i betacellerna som finns i bukspottkörteln. Och vid diabetes typ 1 har det egna immunförsvaret angripit och förstört betacellerna. Det blir socker i blodet, cellerna svälter och då tar kroppen sin energi från fettet. Och för mycket förbräning på fettet bildas det syror dvs ketoner, och för många av de leder till syraförgiftning, ketoacidos. Vilket är ett livshotande tillstånd. Och då kommer det en speciell lukt från munnen, aceton. (Vilket Edwin hade då vi kom in, enligt läkaren var det i sista sekund vi kom in, om vi hade avvaktat någon dag till så skulle det bli ambulans och blåljus in)
Diabetes typ 1 är ärftligt. Behöver inte vara ärftligt men risken är större. Om pappan i familjen har diabetes typ 1 är risken det dubbla att få det än om mamman har det. (Det känns lovande för framtida barnbarn.) Det räcker med en vanlig infektion för att sjukdomen ska bryta ut. Så en vanlig förkyldning räcker. (I vårat fall tror jag att det var de dära blåsorna Edwin hade strax innan. Han hade såsom höstblåsor)
Ett högt blodsocker på sikt är skadligt för kroppens blodkärl. Ett tecken på att de skadas är äggvita i urinen, dvs via njurarna. Skador på de små blodkärlen kan leda till nedsatt syn, nedsatt njurfunktion och försämrad känsel i fötterna. Skador i de stora blodkärlen kan orsaka hjärtinfarkt, stroke och kärlkramp.
Så summa utav kardemumman. Diabetes typ 1 kan man inte påverka genom kosten eller motion, som vissa påstår. Vi har inte gjort något fel i detta, det är Edwins immunförsvar som har förstört betacellerna. Inget vi har kunnat påverkat.
I praktiken säger detta oss. Att han ska stickas i fingrarna före varje måltid, och efter 1½-2 h efter varje mål. Plus någon gång på natten. Och plus då han beter sig "konstigt". Så det innebär att det kan bli uppemot 12 stick på en dag men oftast ligger vi på runt 8 stycken. Och sedan ska det injiceras insulin iform utav en insulinpenna, och det görs vid varje måltid dvs 5 gånger och en utav de gånger ska han ha två då han får en långtidsverkande, och den klockan 17 då vi ska äta middag. Men sedan kan det behövas mer insulin om han är hög. Vi har en gräns på 15 mmol/l. Om han är hög med ett värde runt där eller högre ska han korras.
Och vid sjukdom behövs det mer insulin än annars. Bortsett från magsjuka då det är lågt istället. Och om Edwin är låg, dvs ett värde 3,5 eller lägre, så ska han få dextrosol att äta.
Och hur mycket insulin ska det ges då? joo, det räknas ut. Man får räkna hur många kolhydrater maten innehåller, dvs potatis, ris, pasta? vilken form av protein, kanske är fiskpinnar som innehåller kolhydrater eller kanske köttbullar eller korv, osv. Och sedan vilka tillbehör dvs om ketchup, sylt, bröd eller något annat ska serveras. vad ska han dricka, mjölk? vilka grönsaker till, majs? frukt efter maten? osv. Är en hel vetskap. Men ni kan fråga mig om kolhydrater hädanefter. Jag har koll!! Efter att ha adderat vad som ska ätas så får man kolla hur mycket en enhet tar hand om. som i sin tur är uträknat på gårdagens insulinbehov. Jaa, som sagt en hel vetskap.
Sedan är det så otroligt mycket mer man får lära sig. Detta är bara den del utav grunden.......
Lösas?
När jag ringde in till förskolan idag och igen och sade att vi skulle vara hemma så pratade vi lite lätt. Tycker jag gör det bra att vara där, men jag gör det ändå för Edwins skull fast det sade jag inte.
Men i alla fall, det berättades det att den som skulle vara en backup (dvs diabetesmamman som jobbar där) är sjukskriven. Så nu har vi gått tillbaka ett steg igen. Så vi får se hur chefen löser detta igen då. Känner att jag börja bli lite less på situationen. Men tänker också på vad ska jag göra sen. Måste ringa runt så jag får komma igång och jobba. Men kommer bli så bunden på Edwin, ännu mer nu. Kunna svara i telefon osv. Men det kommer nog lösa sig. Men känns så nu då det är nytt.
Och efter torsadgens kaos är jag inte så super villig att gå dit. Men kommer så klart göra det, just för Edwins skull. Tycker det är helt okej att vara där men det var lite väl stojigt i torsdags. Kanske jag som överreagerar. Nu är ändå halsen som den är, så kan vara skönt att vara hemma och vila upp oss. Edwins näsa är lite rinnig då han kliver upp men inge mer sen. Så han skulle då klara av att vara där, snarare jag och min hals som inte kommer klara det.
Koas.
Vilken kaos det var på förskolan idag. Hög ljudnivå fast det inte var fulltaliga. Kankse är jag som överreagerar. Men som det var idag kommer de inte kunna sköta Edwin och hans diabetes. De måste få vara en till. Om man räknar en pedagog som det är nu, så är det en som blir över till resterande barngrupp och det räcker inte. Måste åtminstonde vara två då gruppen delar upp sig. En del av gruppen kan inte vara själv. Och ett tag var de bara två dvs en med den stora barngruppen. Så det var väl tur att jag var där som kunde fixa med allt som hade med Edwin att göra. För om det inte var så, vem skulle då ta hand om barngruppen?
Och vilan, då jag ändå kastar ur mig galla. De var två, en på den ena och en på Edwins. Och den som var på Edwins ansåg att de klarade sig själv. Men så tycker inte jag. Det sprangs och busade. Försökte få Edwin att ligga stil men det gick sådär. Tillslut fick de gå, det funkade ändå inte. Också en anledning att de inte kommer klara av detta. Men jag kan ha fel, jag hoppas jag har fel.
Förskolan.
Fick höra i veckan att de hade ev tänkt göra en omfördelningen utav personalen då det finns en personal som själv är en diabetesmamma, dock har hennes barn pump men haft penna innan. Har själv pratat med henne då hon kommit och hälsat på mig och vi har pratat om just diabetes. Fick träffa barnet på juldansen då barnet hade prao just den dagen. Jag frågade lite om pumpen och så visade de den.
Sak samma. Det var "E´s" pedagog som sade det och inte chefen. Men de hade i alla fall tänkt i de banorna. Men då kommer jag och säger om båda är sjuka då? för båda har ändå barn, osv. Det skulle lösas, det också. Berättade vidare att de gjort detta för att chefen ska få tänka till. Kan inte ta förgivet att det ska lösas sig. Det är ändå en chefsfråga.
Hade pratat med Edwin ute. Jag sitter inne i vanlig ordning när barnen är ute, tänker inte frysa i onödan. En sak om jag jobbar, då klär jag på mig. Men nu har jag ändå ett val och då väljer jag att vara inne när barnen är ute. Läser bibeln, dvs Hanås-boken, och får massa bra info. Läser huvudrubrikerna och det jag tycker är intressant just då läser jag vidare på. Lär mig massa nytt. Fast man vet det mesta men med andra ord och lite mer komplicerat med celler och vad som verkligen händer i kroppen står i denna bok. Väldigt bra.
Sak samma. De pratade som sagt med Edwin ute. Han sade att "Mamma är med, Mamma är alltid med" Och super glad. De hade svarat med att snart ska mamma börja jobba och då ska du vara här själv. Vi ska bara bestämma vem som ska sticka dig. Då hade Edwin kontrat med "Det ska ju du" och så hade an börjat skratta. Att det var som att hon lurades. Tycker det var så sött gjort.
Kom in igen och sade vad han hade sagt och sade sedan "Jag kommer nog inte från det" med ett leende på läpparna. I Edwins värld är allt självklart. Men han ska inte veta om problemet heller. Nog med att det angår honom, men han skulle nog inte förstå.
Så vi hoppas att det löser sig snart.
Bakgrunden med förskolan.
"Krigar" på med förskolan. Och idag höll jag på att ge upp. Strunta i allt och att Edwin fick sluta gå på förskolan, jag inte jobba osv. Men jag samlade mig och tänkte om. Då drabbar det han på ett negativt sätt och det ska det inte göra för honom och hans diabetes. Diabetesen är nog en omställning för honom.
För att försöka sammanfatta den här historen är det som så att jag är med Edwin på förskolan sedan en tid tillbaka. För från början när vi kom hem från sjukhuset härjade det magsjuka och vi stannade hemma. En envis magsjuka var det. Kom tillbaka den 28:e november då hade även två ur personalen och kokerskan gått på "utbildningen" som de ska som är på sjukhuset, sedan en tid tillbaka.
Det var jag som gjorde allt. En pedagog fick testa och det var mest hen som var intresserad. Då en skulle sluta, och slutade. Och var vikarier. När den pedagogen inte var där så stod jag själv där och utförde alla moment. Vi närmade oss julen och då insåg jag att det inte var någon idé att de lärde sig då det ändå skulle glömas under jullovet. Och osäkerheten komma tillbaka.
Vi började den 7:e januari igen med glada förhoppingar att de ska lära sig. Jag klev tillbaka ett steg och lät pedagogen sticka och ge injektioner. Gav tips på hur hen skulle göra på injektionerna då hen var mest osäker på den biten. Stick klarade hen galant. Och jag tyckte att hen fixade injektionerna också. Men eftersom hen inte jobbar heltid, så behövdes det fler som lärde sig. Plus om hen någon gång är sjuk/ledig/vab/osv så måste någon till lära sig innan jag släppte och återgick till min vardag.
I samband med att hen lärde sig. Så var det ett möte på lärarförbundet. Någon ur personalen på förskolan hade frågat helt anonymt vad de har för rättigheter och då menat resurs osv. Lärarförbundet hade tappat hakan och sagt att de inte ska ta på sig ansvaret. Ingen som frågat de så de ska inte ta på sig det ansvaret, med allt som följer diabetesen till. De tyckte att det ska anställas en behörig dvs en underskökterska som utför detta.
Så hen fortsatte att öva då det inte var någon mening att lära någon annan för vi inte visste hur det skulle bli. För frågan var en chefsfråga. Att chefen ska få lösa detta.
Någon dag senare, dvs i fredags 10/1-2014. Så fick jag komma in och prata med chefen då vi inte har samtalat något överhuvudtaget. Vilket i sig visar att hon är ointresserad. Hon frågade lite hur länge jag kan vara där osv. Jag sade att jag var arbetslös och då började hon plötsligt hänga upp sig på att han ska gå 15 timmars. Förklarade hur det är att jag stortett jobbat heltid-deltid, osv.
Hon pratade om att skolsköterskan på den närliggande kommunalaskolan eventuellt kunde komma och ge injektioner. Jag tänkte försök du att få till det. Funkar teoretiskt men inte praktiskt. För om han är hög där klockan 10 eller 13. Så ska han ha en injektion direkt inte vänta på någon skolsköterska. Och om jag jobbar och blir inringd och han kommer till frukost sådär på en handvändning måste hon då med ilfart komma på en gång och ge injektion. Liksom om han är längre en dag och värdet klockan 16 visar högt och han behöver injektion direkt igen. Sedan har hon väl sitt att göra på en stor skola. Men sade inget. Hon fick ringa och känna att hon gör något. Sade det till pedagogen senare då jag kom på det senare med alla injektioner.
Tisdagen kom och "huvudpedagogen" var hemma. Så jag skötte allt med Edwin. Men tänkte inte mer på det. Lite så att vad gör vi här. Men Edwin fick leka med sina kompisar speciellt den som haft jullov lite längre än Edwin själv och hade kommit tillbaka.
På onsdagen var hen där igen. Och jag trodde att vi skulle fortsätta som förra veckan. Men så blev inte fallet. Jag gör allt igen. Hen försöker inte ens räkna, inget. Jag står där själv. Men hen lägger ner tid och energi på detta, så inget illa menat. Att det ska funka. Lika för alla, hur ska vi tänka här osv. Hen kanske känner att hen kan räkna ut. För vi sitter vid samma bord vid lunchen och pratar mycket om detta. Hur mycket är det i detta? osv. Så intresserad är hen. Förstår på ett sätt det inte blir något gjort i denna tvist som nu är, att hen lägger det på is. Men hon bryr sig, så otroligt mycket.
Sade till hen att jag inte visste vart kommunal stod i detta och tydligen står de på samma sida som lärarförbundet men inte lika starkt nej.
Idag, den 16:e jan. Kom chefen till mig. Berättat att hon pratat med skolsköterskan och att hon inte kunde då det nu var högsäsong på vaccinationer att hon då hjälpte till på en annan skola. Chefen kom då med den "briljanta" idéen att de får gå på vårdcentralen att göra detta, injektionen menade hon då. Och att hon fick restruktera mig med att han fick gå 15 timmar eftersom jag är arbetslös. Hon skulle kolla upp det.
Jag svarade med att det låter jätte bra teoretisk men kommer inte funka praktiskt. Och vad händer de gånger han är hög klockan 10 och 13? Då behöver han injektion direkt inte vänta och pallra sig ner på vårdcentralen. Sen förstod jag som jag inte sade att de inte kommer ta på sig detta då de har fullt upp med sitt. Men det sade jag inte, lät henna ha förhoppningar.
Och så sade jag att 15 timmar inte räcker långt. Jag kan inte jobba just nu då jag är på förskolan, en ond cirkel. Att jag den senaste tiden pendlat mellan deltid och heltid. Att 15 timmar inte räcker för oss. Hon sade att de 15 timmar fick jag lägga som jag ville om det blev längre en dag. Men kom på senare att en heldag är bara det 10 timmar för Edwin. Och 5 timmar som blir över räcker inte långt.
Och nu kom jag på en till sak jag skulle ha sagt. Att logopeden sade att han inte ska gå mindre än 25 timmar i veckan för hans språk utveckling. Tog upp det i fredags och skulle ha sagt det igen. Men det verkar som det inte väger så tungt. Nu vill hon bara få oss så lite som möjligt men problemet kvarstår.
Sedan sade jag att det är en sådan stor skillnad på 15 timmars och 25 timmars ekonomiskt. Att jag vill göra det jag kan för att de ska få in pengar. Som de sedan kan anväda till saker eller roligheter som de gör, vikarier, hålla barnantalet nere, osv. Men så skulle jag tydligen inte tänka. Jaha. Fick man en käftsmäll för man tänker rätt för en gång skull. Tänk om alla tänkte lika, vilka pengar det skulle ge och inte behöva trycka in barnen som sardiner i en burk för att få ekomin att gå ihop. Jag vill göra det jag kan, och det är att ha han på deltid. Sedan säger som sagt logoped att minst 25 timmar. Och så jobbar jag så 25 timmar bruka inte ens räcka.
Men åter till denna konflikt. Vi pratade klart. Hon gick. Jag satt kvar. Bröjade fundera på detta. Och tårarna började bränna bakom locken. Jag kände mig så fjantig. Kan inte börja gråta här. Bort med känslorna. Blev arg och tvär. Tänkte att Nää, Edwin ska inte gå på förskolan. Han får sluta. Jag får sluta jobba. Han får byta till en annan plats. Inte få vara med de kompisar som han har sedan de gick på småbarnsavdelning. Började fundera på vad som är bäst för honom, för det är det vi ska göra. Och det bästa är att mamma (dvs jag) krigar vidare och är glad. Så bort med de dumma känslorna och kriga vidare.
När jag satt där och tänkte kom jag på att det absolut inte funkar praktiskt. Som sagt de gånger han är hög. De gånger han kommer tidigare och är kvar senare. Och framför allt (det jag kom på efter hon gick) Om vi säger att de går ner på VC och får injektion innan maten. Då ska de pallra sig tillbaka till förskolan att äta. Han kommer bli låg (då man ska ta insulinet precis innan man äter). Plus att det är motion och ansträngande att gå i backarna upp från VC. Om han blir låg ska han ha dextrosol, vilket i sin tur kommer få blodsockret att gå upp och funktionen utav insulinet kommer vara "förbrukat" eller vad jag ska säga. Så han behöver mer.
Och rent praktiskt. Ska en ur personalen försvinna med honom och det skulle då absolut inte funka då de har det lite tajt på den fronten. Och det kommer ta en stund att både klä på sig och hjälpa honom först på med kläder på förskolan, gå dit, och sedan halvt av på VC, vänta för att komma in, sedan på med kläder igen, gå tillbaka, av med ytterkläder, och slutligen mat. Det kommer ta ett tag och kommer då drabba verksamheten så otroligt mycket. Och om chefen då kommer med förslaget om bil, kommer jag säga blankt Nej. Kommer inte få sätta Edwin i en bil. Det vet jag att jag har rätt. Det ska jag ge tillåtelse till. Och detta skulle jag då göra enbart för att vara vrång. Men det skulle då ännu ta massa tid utan verksamheten, och personal.
Pedagogen jag väntade in haffade jag så fort jag fick tillfälle. Pratade med hen och hen tyckte som mig att det inte kommer funka. "Hur tänkte hon nu?" var hens svar, och då tänkte hen ur deras personalens perspektiv. Sade det jag kom på angående mat direkt efter insulin. Vi snackade lite och hen sade till mig "Stå på dig!" hen menade att det får inte vara såhär som chefen tänkte.
Jag sade även till hen det svärmor hade sagt till mig. Om att ytterligare en ny ska komma in i barngruppen och sticka Edwin. Kanske inte är det bästa. Och inte för att Edwin bryr sig så kanske det kommer något barn i framtiden som bryr sig. Det är lite så vi tänker också. Det ska funka även om det kommer något nytt barn med diabetes.
Hen frågade om jag vill gå och prata med chefen igen men jag sade att hen kunde få göra det så fick hen chefens version också. Så hen gick. Och tiden den gick. Tror det var 15-20 min som hen var borta. Och tydligen hade chefen inget svar och skulle ringa de som sitter högre upp för att fråga hur de ska göra. För chefen tänker liksom som så att personalen tar ansvar över barnen och varför inte då i detta fall. Tror hon inte ser "problemet" riktigt. Oförståelse, och ointresserad. Vi får se vart detta leder. Men det bästa för Edwin ska det bli. Och även för framtida barn med diabetes.
På ett sätt känner jag att det är bra att blir utrett grundligt på en gång. Så han inte hade börjat utan mig och det då kom upp till ytan med detta. Och vi då fick börja om. Och de jag vet om som jobbar inom barnomsorg har jag kontaktat på facebook och ingen har erfarenhet bortsett från svärmor som haft ett barn på en annan avdelning motför den hon jobbade på. Och då fixade personalen detta. Jag tror det är så att det inte kommit till ytan förrut, och nu gjort det.
