mixan

idag blev jag glad, överlycklig, eller kanske i en chock. vad vet jag. jag började till och med grina. kanske inte storböla men lite tårar börja komma i alla fall. försökte hålla dem tillbaka men insåg att det inte håller så likabra att få ut dem. dock så tog jag inte ut dem riktigt så jag gick och små snyftade lite här och där. gick "över" då vi kom ut och fick full fokus på barngruppen igen.

fick i alla fall en rejäl överaskning. T&P kom in på avdelningen jag var på idag och tackade för att jag gjort praktik där. att det gått bra, och jag varit bra, osv. kommer inte riktigt ihåg deras ord då jag stod i chock. fick ett kuvert med ett presentkort på en bio. kan säga att jag blev glad i alla fall :)

trodde nämligen aldrig jag skulle få något. var ju ändå bara praktik med några dagar vikk här och där. men det nog som gjorde så tårarna kom (som jag har listat ut i efterhand) är nog att jag blev ihåg kommen. eller hur man ska uttrycka mig.

tänk vad en liten gest kan göra. tänkte först då de kom in, undra vad de vill? tanken gick först att T skulle säga hejdå för hon skulle gå och P skulle fråga något såsom stängning inne/ute/baksida/framsida. så blev det något helt annat. jaa, chock hamnade jag i. en glad chock :)