mixan

Det eviga pratet om förskolan. Nu är vi här igen. 

 

Chefen kom och prata idag. Berättade läget, att hon hade ringt diabetessyrrorna men inget svar, etc. Ringde direkt till mottagningen och då fick hon prata med läkaren vi träffade sist angående diabetesen, dvs inte "vår" vanliga då de tyckte den hade så mycket på sina fötter ändå, och svår att få tag i.

 

Men sak samma läkaren sade att det inte var prio ett så det kunde ta ett tag. Men en vecka, sade hon. Vilket chefen accepterade. Och det då en handlingsplan de pratade om. Sen pratade om mer om läget, vilka som är villig att göra detta, osv. En personal är spruträdd, och så klart ska hon inte behöva göra det. Men jag kan tycka att hon kan lära sig lite av kosten. Då det kan ätas tillsammans, hon kan duka, etc. Vilket jag inte sade men tänkte.

 

Chefen pratade om bakup'ar. En är sjukskriven en viss del, vabbar, och nu influensa. Men den kunde som jag förstå räkna med till en viss del. Sedan nämde hon en till, som hon skulle kolla av. Och dessa två är på andra avdelningar, och inte på Edwins där han går. 

 

Men sedan kom hon till det med 15 timmars igen. Att när jag börja lämna honom är det 15 timmar som gäller. Jag ryckte på axlarna och sade inget. Men tänkte desto mer. Att det ska vara så svårt att förstå. Logopeden sade att han skulle gå deltid, inge mindre. Det för hans språkutveckling. Sedan jobbade jag deltid-heltid innan debuten, eller om jag ska vara ärlig innan sommaren. Och ska han då gå ner i tid för att sedan gå upp. Det rimmar så illa. Och det verkar vara så svårt att förstå. Eller villigheten att förstå.

 

Jag blir tjurig åt det andra hållet Okej då, han går ner på tid. Men inte ens en krona tänker jag betala i förskoleavgift. Just nu betalar vi deltid, för han går deltid. Efterom han är mer än 3år ska förskolan vara gratis 15 timmar. Så det dras bort. Men grejen är att det inte riktigt stämmer i vårat fall. Det vi betalade innan han fyllde 3år är inte den summan som dras bort, utan snarare hälften utav den summan. Så jag kommer vägra betala ett öre. Men det tar jag den dagen vi får de papperen, inget jag tänker lägga energi på nu. Och det är inget chefen på förskolan har att göra med utan det är kommunen. Sedan kan man även tycka, ska vi betala för en plats som vi blir tvingad att ha. Får inte gå mer. 

 

Jag kommer ha så dåligt samvete de gånger han måste gå längre. För chefen "vill" att han har sina 15-timmar och inge mer. Det känns som att det är hennes lösning på problemet, 15 timmar och inge mer. Så dåligt samvete, som sagt då det blir mer. 

 

Jag blir även så tjurig på det sättet att jag inte vill fixa fram något jobb. Jag blir helt off. För han får ju inte gå mer på förskolan, och hur ska jag då kunna jobba. Väldigt begränsad till tis-tors 9-14, dvs arbetstid 10-13. Och det i sin tur 9h i veckan, ev 10h om jag klämmer ihop allt lite. Jag kommer bli stenrik :P Så jag tar det som att jag inte kan jobba. Och det är inte rätt. 

 

Och om Edwin inte har "rätt" till förskola. Som har ett utbyte utav det med kompisar, etc. Så ska inte de barnen som inte har det utbytet gå i förskola heller, de barnen med särskilda behov. Nog med att Edwin också är ett sådant men jag syftar på de barnen som ev inte kan gå/prata/etc/andra diagnos fall såsom ds/en "grönsak"/etc. och då menar jag inte "små" barn som inte kan gå/prata utan mer de som egetligen "ska kunna" göra sådant. Förstå mig rätt. Vad är skillnaden där? Det finns sådana barn som går heltid, och de är då mer belastning än vad Edwin är. Kommer inte kunna påverka det, det vet jag. Men vad är skillnaden?

 

Jag reagera på sådant sätt, blir tjurig på helt fel sätt. Hänger upp mig på små saker. innan jag kommer på vad det egentligen sitter i. Känner att jag skulle kunna sova i en vecka minst. men det kommer inte hjälpa det minsta. Att då försöka sig an massa andra saker, går inte, stopp säger hjärnkontoret.

 

Usch. vad irreterad jag är. och trött på allt.................

 

Visst ja. Hon kom och pratade igen. Chefen alltså. Och då hade någon utav diabetessköterskorna ringt upp. Och så sade hon "Du hade rätt, de hade varit sjuk" Mitt ord betyder då ingeting. Så om två veckor är det dax för utbildning igen för personalen. Hon som var spruträdd ska följa med, för annars kände hon sig så utanför. Jag sade det till henne sedan att jag tycker det var bra att hon åkte så kunde hon lära sig matbiten då det är en del trix med det. Plus så kan de äta ihop, etc. Och sedan skulle hon kolla med reserverna också, så de kanske också skulle följa med. Så det känns väl bra, ändå.

 

Hon frågade om det var stabilt nu. Men på den enkla frågan försökte jag svara att det blir inte stabilt. Det beror på vad han äter, hur aktiv han är, etc. Men det verkar inte heller gå in i hennes skalle.

 

Och än en gång. Jag vill helst inte byta förskola. Då det då kommer drabba Edwin som mest. Hans kompisar, och personalen som ändå är bra, etc. Och OM jag då skulle göra det så har det då gått lååångt. Då har bland annat tidningen kontaktas, och massvis med möten här och där. För så lätt ska chefen inte få det. Och om jag så fall skulle byta så skulle jag inte vara nöjd förrän chefen fck sluta sitt jobb. Oj, vad aggresiv jag blev :P